När det kommer till tatueringar är jag bara en nybörjare med mina två små. Idag gjorde jag dock min tredje och denna gång var det inte en karaktär från seriestrippen Peanuts.
I år är det tio år sedan jag gjorde min första tatuering hos prisbelönte Christian Grimma i Stockholm. Då blev Snobben en permanent del av min högra underarm.
Att den tatuering tog hela 29 år att göra förblir ett mysterium då jag hållit Snobben kär sedan jag var 1 dag gammal. Då fick jag nämligen honom som kramdjur av min gudfar Herman Gröning.

Sen dröjde det sju år innan jag insåg att jag givetvis måste lägga till Snobbens bästa vän, den gula fågeln Woodstock. Då på min vänstra biceps också gjord av Christian.
Nu under resans sista vecka i Tokyo var det dags för min tredje. Denna gång skulle det inte bli en karaktär från Peanuts, utan ett synnerligen passande japanskt ordspråk.
Synen på tatueringar i Japan
Japan har ett känsligt och komplicerat förhållande till tatueringar. Trots att attityden långsamt förändras (speciellt bland yngre) finns det ännu ett djupt socialt stigma kring kroppskonsten.
Historiskt sett har tatueringar i Japan associerats med brott och civil olydnad i hundratals år.
Under Edo-perioden (1603 – 1868) användes tatueringar för att skambelägga dömda kriminella. Då genom att sättas tydligt på deras armar eller i ansiktet.
Under 1900-talet blev tatueringar dessutom vanligt inom yakuzan, landets maffia. Då i form av enorma och färggranna skapelser som täckte stora delar av medlemmarnas kroppar.
Sen hjälper det inte att Japan är ett kollektivistiskt samhälle där man förväntas hålla sig till normen. Det individualistiska i tatueringar kan i vissa sammanhang gå stick i stäv mot detta.

Jag har haft 100 % positiva erfarenheter av mina tatueringar. Varje resa har jag fått många komplimanger från lokalbefolkning.
Ibland har de kommit från nyfikna barn i kollektivtrafiken, ibland från entusiastiska äldre kvinnor på tehus. Denna gång kom jag inte ens igenom passkontrollen innan personalen pekade på ”Snoopy-san” med ett leende.
Sen har det säkert funnits folk som inte gillat mina tatueringar, men det har de isåfall hållit för sig själva.
På finare badhus måste jag fortfarande täcka över mina tatueringar med plåster. Men till och med där kan jag ibland slippa det, eftersom de är små.
Vill inte fucka upp som Ariana Grande
Tatueringen jag ska göra består av fyra kanji-tecken. Det låter enkelt, men kan lätt bli fel eftersom dessa tecken kan representera olika ord och tolkas olika beroende på sammanhang och kombination med andra kanji-tecken.
Det fick popstjärnan Ariana Grande lära sig den hårda vägen för sex år sedan. Då tatuerade hon in 七輪 på sin vänstra handflata för att fira att hennes singel 7 Rings blivit listetta i USA.
七 betyder ”7” och 輪 betyder ”ring”, men tillsammans betyder 七輪 faktiskt ”liten kolgrill”.

Stackars Ariana blev förlöjligad av västerländsk media och tog bort inläggen om tatueringen på sina sociala medier. Här i öst verkade dock folk ha tagit misstaget med ro.

Japanska språkets tecken
Så vad är då kanji-tecken som Ariana inte gjorde rätt med? De är ett av tre olika set av tecken man kombinerar för att skriva japanska.
Kanji
Dessa tecken är logogram, vilket betyder att varje tecken representerar ett koncept samt dess uttal. De används för namn, verb och substantiv. Totalt finns det cirka 50 000 kanji-tecken, men ”bara” 2 136 används i modern japanska.
Hiragana
Dessa 46 tecken representerar stavelser och används för ändelser på verb och adjektiv, japanska ord som inte skrivs med kanji-tecken och språkets grammatiska partiklar (wa, o, ga, ni med flera).
Katakana
Har likt hirgana också 46 tecken och används för att skriva utländska namn och låneord samt för ljudeffekter och betoning.
Zuke på Studio Muscat ska göra jobbet
Jag ska göra tatueringen på Studio Muscat. Denna studio slog upp portarna i centrala Tokyo 2003 och har sedan dess tagit emot kunder från hela världen.
Här jobbar tio tatuerare som är erfarna inom olika stilar som:
- Traditionell japansk stil
- Modern japansk stil
- Svart och gråskala
- Abstrakt konst
- Linjekonst
Min tatuerare blir Zuke som är van att arbeta med japansk skrift i sina verk.
Bokning och diskussion redan i maj
Trots att jag visste att min tatuering skulle bli liten och därmed gå fort att göra kontaktade jag studion i god tid, redan i maj. De verkade vara populära och högt aktade.
Efter ett tiotal mejl fram och tillbaka med frågor, foton, bilder och information fick jag göra min beställning online och signera ett digital avtal. Seriöst och professionellt.
Studion bad mig även om typsnitt, vilket blev ångestframkallande för mig som UX / UI Designer. På webbplatser kan jag byta typsnitt, inte på min arm.
Åker till Shibuya i god tid
11:30 denna måndag ska jag befinna mig på Studio Muscat. Eftersom jag bor hos Dan i Kita Senju en bit norr om centrum tar det ungefär 45 minuter att ta mig till Shibuya Station där studion ligger.
Efter lite förvirring i Shibuya dyker jag upp hos studion en kvart före utsatt tid. Jag får ett kallt glas vatten medan de bekräftar min bokning som jag redan gjort en delbetalning på.





Skalar ned storleken tre gånger
Kort efteråt dyker Zuke upp med två utkast på tatueringen jag redan fått på mejl. Typsnittet i det ena är typ perfekt, men utkastet i sig är alldeles för stort för min smak.
Han får skala ned sitt verk tre gånger tills varje tecken är drygt 1 cm². Jag ber till och med om ursäkt sista gången, men Zuke ler och förklarar att precis sådant här ju är en del av hans jobb.
Zuke har varit tatuerare i ungefär elva år. Han kommer från Okinawa där tatueringar är accepterade och vanligt förekommande.
Efter att Zuke rakat och grundligt rengjort min vänstra underarm så lägger jag mig på britsen. Det tar bara en dryg halvtimme innan han är klar och börjar plåstra om mig.
”Itai?”, frågar Zuke och undrar om det gjorde ont. ”Sukoshi”, svarar jag och förklarar att det gjorde lite ont.
Zuke frågar sedan om han får ta en bild på tatueringen. Jag nickar och han plockar fram sin systemkamera och fotograferar. Sen tar vi en bild tillsammans.



Instruktioner på papper och online
Sessionen avslutas med att Zuke räcker över några plastfilmerna en liten förpackning med hudsalva som jag ska använda för att sköta om tatueringen.
En detaljerad guide för skötsel på både kort och lång sikt fick jag direkt när jag anlände till studion. Den finns också tillgänglig på studions webbplats.
Vilket ordspråk har jag då tatuerat in? Vad betyder det och hur ser det ut? Det får ni helt enkelt fråga mig nästa gång vi ses.
/Alexander