Efter en lång dag med miljontals andra resenärer på Yamanote Line ville jag ha omväxling, vilket ledde till en avslappnade utflykt till Yokohamas centrum Minato Mirai 21.

När jag vaknar i Shinjuku hör jag regnet falla utanför fönstret. När jag tittar ut från elfte våningen på hotellet ligger dimman tät över staden och temperaturen är bara lite över 20 grader.

Oavsett vad jag ska göra idag lär min regnjacka behövas, så jag trycker in den i axelväskan innan jag tar hissen ner till frukostrestaurangen för att fundera på vad jag ska hitta på idag.

Efter den proppfulla gårdagen vet jag åtminstone att jag vill lämna centrala Tokyo över dagen.

Rakt söderut till Yokohama

Med mat i magen och skärpa från kaffet väljer jag på grund av regnet att skippa de utflyktsmål som enbart är utomhus och bestämmer mig för att göra ett återbesök till Minato Mirai 21 i Yokohama.

Efter att tidigare varit ett skeppsvarv är Minato Mirai 21 nu ett snyggt och modernt nöjesdistrikt i Yokohamas enorma hamn.

Även om jag var hit så sent som förra året med min branschkollega Per Axbom och hans son Simon var besöket både kort och sent. Det finns mer att se och resan hit tar bara en timme.

Stor korsning mitt bland höghus. Det regnar och många går runt med paraplyer.
Ett blött och disigt Shinjuku vid 13:00 denna eftermiddag.
Varningsskylt med en orm som är i kläm mellan två dörrar i en tågvagn. Ormen gråter. Text lyder "Rushing onto the train is dangerous!!".
2025 är ormens år i Japan. Förra året pryddes dessa affischer i tunnelbanan av draken du kan se nere till vänster.
Stor tågstation med högt vitt och blått tak. Vid grindarna till perronger går folk in och ut.
Uppfriskande glest med folk på Minatomirai Station cirka 14:00.
En stor vit skål med nudlar, grönsaker, ägg och griskött bredvid en mindre skål med röd sås och ett glas vatten.
Tsukemen (kalla doppnudlar) på kedjan Afuri har blivit en återkommande måltid på dessa resor.

Pensionerat fartyg har blivit museum

Då jag gillar nischade museum är tanken att besöka Cup Noodles Museum och se hur detta företag har utvecklat sina snabbnudlar de senaste 50 åren. Det visar sig dock vara stängt på tisdagar.

Lyckligtvis har jag ett museum i reserv, den pensionerade oceangångaren Hikawa Maru!

Detta passagerar- och lastfartyg byggdes av NYK Line 1930 för den cirka två veckor långa rutten mellan Japan och Seattle, USA. Under andra världskriget användes det som lasarettsfartyg innan det började kryssa igen 1953.

Hikawa Maru tog över 25 000 passagerare mellan Japan och Seattle under de 254 färder fartyget gjorde innan det pensionerades i Yokohama 1961. En gång åkte självaste Charlie Chaplin med.

Fartygets första kapten Shichiro Akiyoshi gjorde sig ökänd från sin hårda disciplin. Inte ett enda veck på skjortan var okej för personalen. Fartyget fick därför smeknamnet Warship Hikawa Maru.

En biljett med fartyget kostade 500 yen. Att bygga ett hus i Japan under samma tidsperiod gick på cirka 1 000 yen.

En vit skylt som lyder "Yokohama" står framför en park och ett ankrat fartyg.
Hikawa Maru skymtas bakom denna lilla park vid piren.
Ett gammaldags svart och vitt passagerarfartyg ligger ankrat vid en hamn. Himlen är väldigt molnig.
Sedan 1961 har fartyget legat ankrat här i Yokohama.
Rum i ett passagerarfartyg möblerat med några fåtöljer och en bokhylla.
Läsrummet för de förmögna passagerarna som reste förstaklass.
Väldigt lyxig gammaldags båthytt med två sängar, bord och två stolar och mönstrade tapeter.
Utöver ett pråligt sovrum hade deluxehytterna även badrum utrustade med badkar och ett litet vardagsrum för att bjuda in gäster.
Fyra personer står på ett mörkrött båtdäck och kollar ut över en stor hamn. I fjärran syns flera höghus i tät dimma.
Asuka III, Japans största kryssningsfartyg någonsin låg förtöjt längre in i hamninloppet vid färjeterminalen Osanbashi.
Styrhytt på ett gammalt fartyg. Minst åtta personer gör runt och kollar på den gamla utrustningen.
I styrhytten samlades flest besökare för att läsa om utrustningen.
Ljust maskinrum i ett gammal passagerarfartyg.
Man fick gå ner för tre trappor för att kunna se det stora maskinrummet.

Fika och vandrade i Chinatown

Efteråt beger jag mig till Yokohama Chinatown. Detta är landets största distrikt i sitt slag jämfört med motsvarande stadsdelar i Nagasaki och Kobe. Trots det blöta vädret är många på plats.

Utöver att strosa runt och ta bilder köper jag fika i form av en bit ananaskaka och en kopp bubble tea. Denna tedrink smaksätts med frukt eller något typ av socker utöver mjölk och tapiokafrön.

Första gången jag drack bubble tea var i Stockholm tidigare i våras på initiativ av min kollega Arlet Estanyol.

Ett stort klistermärke på en klassisk kinesisk drake på två ljusa kakelväggar. Text bredvid klistermärket lyder "Welcome to Yokohama Chinatown".
Redan i tunnelbanan är det tydligt att man klivit av vid rätt station.
Stor och blå traditionell kinesisk port ovanför en gata med bilväg i mitten.
Ute på gatan blir detta omöjligt att missa.
Bred och lång gågata med butiker och störa färggranna skyltar på varje sida. Det är mycket folk i rörelse. Himlen är disig och regnig.
Huvudgatan är fyllda med restauranger, fik, barer och presentbutiker. På många skyltar och menyer finns ingen engelska alls.
Lång gågata med färggranna skyltar längs med väggarna och traditionella runda kinesiska lampro som hänger kors och tvärs från ena sidan till den andra. Ett tiotal personer står i en klunga på gatan.
Tvärgatorna är nästan lika långa som huvudgatan.

En titt inuti Red Brick Warehouses

En dryg halvtimme bort ligger två avlånga och massiva byggnader i rött tegel med de passande namnen Red Brick Warehouses.

När Japan öppnade upp för världen efter Edoperiodens slut år 1868 var Yokohama den primära hamnen för utländska fartyg som anlöpte till Tokyo. Dessa byggnader fungerade som temporära lagerlokaler för hantering av varor från utlandet.

Idag är de fyllda med allt från enkla snabbmatsställen och fina restauranger till affärer som säljer vintage-kläder, muminkoppar (!), väskor och smycken.

Två enorma hus i rött tegel står på varsin sida om ett stort öppet ljust torg. Ett tiotal personer går på torget.
De massiva tegelbyggnaderna sträcker sig till ändan på piren.
Massvis med färggranna skjortor hänger till vänster och höger i en klädbutik.
Vintagebutiken Top of the Hill var uppfriskande fri från fula amerikanska huv- och sporttröjor. Jag utökade min samling av hipsterscarfs.
En grå tröja med texten "Welcome to germany" och ett smiley-ansikte som ser ut som Adolf Hitler.
Den mest gränslösa t-shirt jag sett i hela mitt liv. Mein Gott!
Lång terass under tak. Till höger sitter ett ungt par i en av flera soffor. Till vänster på marken finns lummiga träd.
Vill man inte shoppa eller äta kunde man ta igen sig ute på den långa terassen.
Bred stengata framför en liten park med lummiga träd. I fjärran sträcker sig höghus mot den dimmiga himlen.
Kvällen började närma sig dimman höll ännu i sig.

En avslutande vy från toppen

När kvällen närmar sig beger jag mig upp på taket på färjeterminalen Osanbashi för att ta en titt på den förtöjda lyxkryssaren Akusa III. Att stanna för solnedgången lockar dock inte då fartyget blockerar utsikten in mot stan.

Istället beger jag mig tillbaka till tågstationen för att se området från ovan, från The Sky Garden på våning 69 i Yokohama Landmark Tower.

Med sina 296,3 meter är Yokohama Landmark Tower Japans tredje högsta byggnad.

Ovanpå taket på en lång färjeterminal. Till höger ligger ett förtöjt kryssningsfartyg. I fjärran finns många höga hus.
Akusa III sedd från det trä- och gräsbeklädda taket på Osanbashi.
Bred vattenpassage mellan låga hus och några stora höghus. Himlen är molnig och börjar mörkna. En båt åker på vattnet.
När solnedgången började hade dimman passande nog skingrat sig.
Ett enormt, ljust och öppet torg inomhus. Ett fåtal personer är på plats.
Det var olustigt folktomt på torget Queen’s Square runt 19:00.
Utsikt över Yokohamas stora hamninlopp. Det är mörkt ute och höghus lyser upp kvällen.
The Sky Garden på våning 69 i Yokohama Landmark Tower är en kandidat till Japan bästa utsikt, men konkurrensen är hård.

Konbinimiddag från FamilyMart

Efter att långsamt avnjutit en lokal veteöl i en liten soffa med Yokohama upplyst på andra sidan panoramafönstret tackar jag för mig och beger mig tillbaka till tågstationen.

Då jag tycker det blir onödigt sent att äta middag när jag kommer tillbaka till Shinjuku kör jag på ett säkert kort och plockar på mig en macka, friterad kyckling och en bit onigiri från FamilyMart.

Konbini är det japanska ordet för convenience store och syftar på kedjor som 7Eleven, Lawson och FamilyMart.

Ett litet snabbköp med stora dörrar och flera hyllor med olika färggranna påsar. En skylt lyder "FamilyMart".
Roboten till höger hade som uppgift att hålla koll på säkerheten i tågstationen.

På den fulla tågvagnen kommer jag dock på att trots det är helt okej att äta middag när man åker Shinkansen, är det fullständigt orimligt att göra det på andra tåg.

Jag håller mig tills jag är tillbaka på hotellet. Lyckligtvis är det gott!

/Alexander