Eftersom jag lämnade Naoshima tidigare än planerat och hade en kort tågresa framför mig hann jag göra mer i Takamatsu följt av en kul kväll i Imabari.

Efter att ha duschat, tvättat kläder och vilat efter Naoshima gör hungern sig starkt påmind. Med nästan 20 000 steg i benen inför kvällen är det inte konstigt.

Då jag gjort min läxa i förväg vet jag precis vad och var jag ska äta, mer Sanuko Udon-nudlar på restaurangen Kawafuku en kvart från mitt vandrarhem.

Med 3,65 i betyg på 594 recensioner på Tabélog lär stället leverera!

Restaurang med brun träfasad, lanternor, vit duk vid dörren och en röd matta på marken
Kawafuku var fullsatt så jag fick köa ensam utanför i tio minuter.
En kock i vitt förkläde står bakom en bardisk och rör om i en liten gryta.
När den ensamme kocken inte rörde om i små grytor maserade han våldsamt udon-nudlar i ett stort plastkärl.
Matbricka med upphöjd låda med två fack. Det ena facket har några bitar tempura, det andra en klump nudlar.
Kalla udon-nudlar med tempura och sojasås.

Efter middagen vandrar jag runt i det kringliggande nöjesdistriktet bland de många izakayas där lokalbefolkningen äter, dricker och snackar sent inpå kvällen.

En izakaya är en enkel bar med fåtal sittplatser som servar enkla smårätter. Vill man snacka med lokalbefolkningen är de toppen, om det finns plats.

En liten bar med en stor vit skylt på japanska och undertexten "International public style". utanför står en läskautomat och en cykel.
I efterhand blev jag så nyfiken på vad ”International public style” innebad.

Tidigt morgon i finaste trädgården hittills

När jag först anlände till Takamatsu började jag fundera varför jag bokat ett boende så långt från centrum. Troligtvis var det tack vare promenadavståndet till trädgården Ritsruin.

Denna trädgård anlades av länsherrarna under Edoperioden (1603 – 1868). I Takamatsu anser tydligen många att den bör läggas till i listan över Japans tre finaste trägårdar:

  • Kenrokuen i Kanazawa
  • Kairakuen i Mito
  • Korakuen i Okayama

När jag kliver in i Ritsurin kan jag bara hålla med. Den är den finaste trädgården jag sett!

Ödslig och livlös gata ute i förorten. Ljusa husfasader och träd på varje sida.
På väg genom Takamatsus förort till trädgården Ritsurin.
Brun och vit mur med en öppning in till en traditionell trädgård.
Trädgården öppnade tidigt, redan 05:30.
Grusgång längs med ett vattendrag i en trädgård. På varje sida växer välansade buskar och träd.
En av flera möjliga rutter runt trädgårdens många dammar.
Ett vattendrag längd med en grusgång i en trädgård. En röd karp simmar i dammen som träd sträcker sig öven.
De karaktäristisk färggranna karparna fanns i varje damm.
En sköldpadda simmar i en damm och tittar in i kameran.
Flera nyfikna sköldpaddor simmade fram till mig.
Ett trettiotal färggranna karpar simmar runt i ett stim i en damm.
Hungriga karpar i en annan av dammarna.
Sned brygga i fem sektioner går över ett damm till en kulle med välansade buskar och träd.
Flera broar som denna knöt ihop de olika öarna.
Jag tittar in i kameran och ler. I bakgrunden finns en traditionell trädgård med en stor damm i mitten. Trädgården är omgiven av ett lummigt berg.
Sinnesfrid. Jag var nästan ensam i Ritsurin denna tidiga morgon.
Översikt av en fin japansk trädgård. I mitten finns en stor damm med en böjd bro över sig.
Denna utsikt över trädgården kände jag igen från reklamaffischer och turisbroschyrer i centrum.

Jag stannar en dryg timme i Ritsurin innan det är dags för ännu en konbinifrukost. Sen bär det av in till centrum och Takamatsu Station. Nu ska jag ta mig vidare västerut i Shikoku, till Imabari.

Hand håller upp en bok om japanska för turister. Kapitlet lyder "Meeting People".
Min frasbok från Lonely Planet kommer väl till nytta på tågresorna.

Tåg till cykelstaden med ett handduksmuseum

Imabari i prefekturen Ehime är verkligen ingen turiststad. Den har inte ens en egen sida på detaljerade japan-guide.com. Så vad finns här egentligen?

Efter lite googlande lär man sig att Imabari är känd för sin yakitori (grillade kycklingspett), skeppsvarv och handdukar (det finns till och med ett museum).

Imabari omnämnds dock ofta via Shimanami Kaido. Staden agerar start- eller slutpunkt för denna 80 kilometer långa cykelsträcka som binder ihop Shikoku med huvudön Honshu.

Lunch på undanskymd lokal restaurang

Väl framme är det lätt att hitta. Hotellet ligger ett stenkast från tågstationen. Jag kan inte checka in ännu, men lämnar min resväska för att gå och äta lunch på ännu en restaurang jag kollat upp.

Shigematsu Hanten serverar kinesisk mat med betyget 3,71 på 565 recensioner på Tabélog.

Stor parkering framför en liten livsmedelsbutik. I fjärran står två höghus.
Tågstationen och hotellet JR Clement In låg jämte varandra. Bonuspoäng för konbinin Lawson mittemellan.
Två butiker jämte varandra. En är knallröd och en är blå och vit.
Shigematsu Hanten låg bredvid en trolig frisörsalong.
Öppen matsal i enkel lokal restaurang. Fyra personer äter mat ur skålar. I bakgrunden ser man in i köket.
Lunchpasset var populärt och tempot högt.
Fyra skålar med mat på en mörk bricka. En skål har två stekta ägg, en en klump med nudlar, en med sojasås och en med kålsallad.
Ingen meny på engelska fanns men frasen ”Osusume wa nan desu ka?” löste problemet. Det betyder ”Vad är din rekommendation?”.

Hamnpromenad genom död shoppingarkad

Resten av eftermiddagen spenderar jag med laptopen i knäet på hotellet. Efter flera dagar med upp emot eller över 20 000 steg är det skönt att vila och:

  • Planera kommande tågresor
  • Slänga skräp man samlat på sig
  • Kolla upp detaljer för dagsutflykter

Sen tar jag dock på mig mina nya löpskorna (som ännu inte orsakat skavsår) och tar mig ner till hamnen för att återigen beundra inlandshavet Seto.

Korsning med ingång till en shoppingarkad. Skylten ovan arkaden lyder "Ginza"
Ingång till shoppingarkaden Imabari Ginza som ledde till hamnen.
En lång och bred shoppingarkad med högt till tal. Den är helt folktom förutom en ensam cyklist.
Klockar 17:30 var det tråkigt nog stendött här.
En vit liten passagerarfärja åker ut ur ett hamninlopp. I fjärran en stor lummig ö.
Väl i hamnen livade inlandshavet Seto upp stämningen.
En inhängd hamn med många ankrade fiskebåtar.
Efter ett tag nådde man de många fiskebåtarna.
Öppet dimmigt hav med flera lummiga öar och en jättelång hängbro i fjärran. Till vänster en pir med vågbrytare.
I dimman i fjärran skymtade den 4 015 meter långa bron Kurushima Kaikyō.

Yakitory och varm sake med goa gubbar

Efter att ha promenerat mig hungrig igen beger jag mig till nästa fynd på Tabélog. Nu ska det bli yakitory (grillade kycklingspett) till middag på Toribayashi.

Med 152 recensioner har Toribayashi ett betyg på 3,53 på Tabélog. Stordåd lär vänta!

Liten restaurang i en gränd. En bil och en moped är parkerade utanför.
Om man som utlänning inte vet vad man letar efter finns det en stor risk att man missar schysta restauranger som Toribayashi.

Jag kniper den sista platsen vid bardisken och märker direkt att stämningen är uppsluppen. En grupp män i femtioårsåldern tjötar på ordentligt medan de sänker öl och beställer in smårätter.

Efter att lite oväntat fått en meny på engelska beställer jag tre kycklingspett med gräslök och en stor öl som faktiskt är stor med EU-mått. På fyra resor har jag aldrig fått något i närheten serverat.

”Wow! Kore birru wa dekai desu. Kanpeki!”, häver jag ur mig. Gubbarna skrattar åt min förvåning att ölen är enorm och perfekt.

En bardisk med ett stort stop öl och en vit tallrik. På ölglaset står det "Kirin" och på tallriken ligger tre kycklingspett.
En faktiskt stor öl och tre saftiga kycklingspett med gräslök.

Sen varvas medelmåttig engelska med likvärdig turistjapanska när vi avhandlar Vladimir Putin, obskyra kryptovalutor och var den bästa saken i Japan görs innan vi skiljs åt.

Diskussionen om bästa saken blir hetsig! Men slutligen enas gubbarna om att det är i prefekturen Aomori precis söder om Hokkaido.

Imorgon lämnar jag Imabari för en dagsutflykt västerut i Shikoku. Även om denna kväll verkligen var toppen behöver jag något mer lockande än att besöka ett handduksmuseum.

/Alexander