Efter att besökt flera hundra år gamla tempel i Kyoto återvände jag dagen efter för att besöka ett museum för ett företag som också har över 100 år i nacken, Nintendo.

Det är svårt att tro att Nintendo funnits sedan 1889. Men för hela 136 år sedan grundades denna ikoniska speltillverkare av hantverkaren Fusajiro Yamauchi (1859 – 1940).

Nintendos första produkten blev klassiska Hanafuda-spelkort. På 1960-talet började företaget tillverka leksaker för att sedan ta sig in på arkadmarknaden under 70-talet.

Hanafuda härstammar från 1600-talet och betyder ”blomkort”. Det är spelkort utan både färger och siffror.

Sedan började Nintendos storhetstid på 80-talet med de enkla handhållna Game & Watch-spelen (1980), arkadsuccén Donkey Kong (1981) och givetvis Family Computer (1983).

Family Computer (Famicom) var en nationell förlaga av den internationella konsolen Nintendo Entertainment System (NES) som släpptes 1985.

Trots Nintendos långa historia tog det ända till 2 november 2024 innan de öppnade sitt första officiella museum.

Svårt att få biljett

Nintendo Museum är verkligen extremt populärt och konstant fullbokat. Vill man säkra en biljett måste man vara ute i mycket god tid och ha lite tur. Så här ska du göra:

  1. Skapa ett konto på accounts.nintendo.com.
  2. Bestäm vilken månad och enskild dag du vill gå
  3. Önska detta datum i ett lotteri tre månader innan.
  4. Om du vinner, köp biljetter så fort som möjligt!
  5. Om du inte vinner, köp biljetter när de släpps för alla kort efteråt.

Mer information om att fixa biljetter kan du läsa på museum-tickets.nintendo.com.

Trots att jag, utan någon som helst självdistans, ser mig som en mästare på att få tag i biljetter misslyckades jag kapitalt med detta.

Först trodde jag att lotteriet var två månader innan och missade det. Sen missade jag även det allmänna släppet på grund av en dåligt tajmad resa till Åland.

För att sedan fixa biljetter fick jag grinda som aldrig förr. På Reddit lärde jag mig att inställda biljetter för släppta månader lades ut på museets webbplats varje heltimme under kontorstid.

Med andra ord var det bara att surfa in på klockslag som 09:00, 11:00 och 13:00 varje dag och hoppas att biljetter skulle dyka upp på de dagar som passade mitt schema.

Under två veckor fick jag totalt fem chanser att köpa biljetter. Två gånger var jag för långsam och tre gånger fick jag otydliga felmeddelanden innan den femte chansen satt! Fy fan.

Men i skrivande stund var det värt det! Så här såg min dag ut.

Tåg söderut mot Nara

Tack vare att min tidslucka för att bli insläppt på museet är mellan 11:30 och 12:00 kan jag ta en lugnare morgon på hotellrummet i Kobe jämfört med gårdagen.

Ungefär en och en halv timme senare går jag samma sträcka till Sannomiya Station och tar samma expresståg till Kyoto Station. Här byter jag direkt till ett annat tåg med slutdestination Nara.

Även om det lockar att åka hela vägen för att klappa och mata några av Naras drygt 1 300 rådjur kliver jag av vid obskyra JR Ogura Station en halvtimme söderut från centrala Kyoto.

Förr hade Nintendo en fabrik i Ogura för tillverkning och reparationer. Idag ligger Nintendo Museum på dess mark.

En upphöjd tågperrong under tak. Det är inga tåg vid perrongen och på ena sida står folk och väntar.
En lite senare morgon på Sannomiya Station i Kobe.
Vit ingång till en tågstation omgiven av träd. Stationens skylt lyder "JR Ogura". En trappa går upp till stationens ingång.
Framme vid JR Ogura Station långt söderut från Kyoto.
Förort med grå och röd bilväg i en korsning. En svart skylt framför ett buskigt träd berättar att det är sju minuters promenad till Nintendo Museum.
Ogura är långt från ett turistområde. Trots Google Maps började jag tveka, så denna skylt dök upp vid rätt tillfälle.
Modern grå byggnad med slät grå fasad i olika sektioner. En skylt lyder "Nintendo Museum".
Byggnaden var svår att missa, men nog kunde fasaden varit lite mer lekfull för att matcha vad som fanns innanför väggarna.

Rigorös säkerhetskontroll vid entrén

Efter en kort men ashet promenad från tågstationen får jag skugga och luftkonditionering vid säkerhetskontrollen till museet.

Här är det ordning och reda som gäller! Först ställer jag mig i kön för min tidslucka, genererar min unika QR-kod, scannar den och visar passet, får ett papperskvitto, packar upp väskan för röntgen och går slutligen genom en metalldetektor.

Jag har varit med om enklare säkerhetskontroller när jag rest till USA.

Papperskvittot ger jag sedan åt personalen som tar det och skriver ut en plastbiljett med en bild på Mario utöver mitt namn, ID och tidslucka för insläppet. Lite mer om denna biljett senare.

Station med säkerhetskontroll likt en flygplats. Folk köar till fyra olika metalldetektorer.
På väg genom den väldigt noggranna säkerhetskontrollen.

Direkt efter säkerhetskontrollen ställer jag mig i kön för en bild i klassisk Super Mario-miljö på museets innergård. Jag snabbar dock på då det är molnfritt och 34 grader varmt ute.

Minns du den där banan i Super Mario Bros 3 när solen försöker ta livet av Mario? Så var det för mig idag.

Installation med tre gröna rör, tre tegelblock och två Power Up-block från Super Mario spelen. Jag sitter i ena röret och lyfter högernäven upp mot skyn.
Forcerat leende i hettan. Ett extraliv hade inte skadat, men jag hade åtminstone en flaska Pocari Sweat.
En bred piedestal med karaktären Toad i fem olika färger. En märk skylt bakom på en ljus kakelvägg lyder "Nintendo Museum".
Glada miner (och luftkonditionering) i museets lobby.

Stor presentbutik

Bland det första man möts av inne på museet är presentbutiken Bonus Stage. Här det exklusiva prylar i form av kaffekoppar, kläder, kepsar, kylskåpsmagnet, kramdjur, kuddar, nyckelringar med mera.

Många av prylarna är så exklusiva att man endast får köpa två per person. Jag skulle tro att vidareförsäljningen på Ebay skulle spåra ur annars.

En stor och ljus butik fylld med hyllor och montrar där man kan köpa tröjor, kramdjur, kaffekoppar och pennor med koppling till Nintendos spel.
Presentbutiken var full med folk under hela mitt besök.
Tolv stora kuddar som föreställer kontroller till Nintendos konsoler Nintendo Wii och Nintendo 64. I bakgrunden finns upplysta hyllor med andra prylar.
De flesta av Nintendos handkontrollers kunde köpas som kuddar.
Skyltdocka med en gul t-shirt där apan Donkey Kong är upptryck på. I bakgrunden finns många upplysta hyllor med andra tröjor, kaffekoppar, pennor med mera.
Utöver kläder och muggar med Nintendos konsoler fanns deras klassiska karaktärer på många produkter.

Fotoförbud vid imponerande utställning

Efter att noggrant kollat in utbudet på Bonus Stage går jag till ingången till museets två stora utställningar.

Den första är interaktiv där man spelar digitala och fysiska spel själv eller tillsammans med andra besökare för dagen.

Den andra fokuserar på företagets produkter genom åren. Från spelkorten Hanafuda från 1889 till deras senaste konsol Nintendo Switch 2 som släpptes så sent som 5 juni i år.

Den sistnämnda utställningen är riktigt imponerande, men tyvärr råder totalt fotoförbud.

Stor vägg med många små och flera stora porträtt på Nintendos klassiska karaktärer som Mario, Link och Pikachu.
Vid ingången till utställningarna pryddes väggen av Nintendos kända och mer obskyra karaktärer.
Hand gåller i en vit plastbiljett framför en skärm med instruktioner hur den fungerar. Biljetten har en bild på Super Mario och texten "Alexander Skogberg".
Min personliga biljett innehöll även tio digitala mynt som skulle komma till användning på museets interaktiva utställning.

I den historiska utställningen har varje spelkonsol en egen snyggt böjd och ljussatt glasmonter som innehåller:

  • Olika varianter på hårdvaran inklusive handkontrollers.
  • Förpackning, manualer och marknadsföringsmaterial.
  • De viktigaste spelen med askar i olika varianter, alla i toppskick.
  • Vilka spel som släppts på vilka marknader.
  • Högupplösta bilder från de mest klassiska spelen.

Dessa typ av montrar finns också för de mest klassiska karaktärerna som Mario och Link. Utöver det finns det montrar med teman som musik, multiplayer, hårdvarudesign med mera.

En i synnerhet cool monter innehåller prototyper på tidigare spelkonsoler och dess handkontrollers. Nintendo hade verkligen vilda idéer när de arbetade med Nintendo Wii (2006).

I en sektion finns åtta avlånga videoskärmar som visar hur Nintendos mest klassiska spelserier utvecklats genom åren. Spel som visas är Super Mario, The Legend of Zelda och racingserien Mario Kart.

Det är fräckt att se hur samma bana i Mario Kart utvecklats från Super Mario Kart (SNES, 1992) till Mario Kart 8 Deluxe (Nintendo Switch, 2017). Senaste Mario Kart World saknas dock.

Röd monter som visar Nintendos nya bärbara spelkonsol Switch 2. I bakgrunden sons flera ljusa och upplysta glasmontrar med spel från förr i tiden. Ett tiotal personer står och tittar på montrarna
Det var okej att fotografera montern för splitternya Nintendo Switch 2, men för övriga montrar rådde strikt fotoförbud.

Nostalgi förvandlas till ångest

Även om jag spelar väldigt sällan nuförtiden är TV-spel fortfarande något närvarande i min vardag. Jag läser branschnyheter på webbplatser som Kotaku och har vänner som spelar regelbundet.

Som UX / UI Designer följer jag med stort intresse den ökande fokus på tillgänglighet bland stora så kallade AAA-titlar.

Exempelvis hade jag för två år sedan privilegiet att ta hand om den prisbelönte speldesignern Matthew Gallant från Naughty Dog när han talade om tillgänlighet på min tidigare arbetsgivares designkonferens From Business To Buttons.

På samma konferens 2021 (online på grund av pandemin) talade även Nintendos dåvarande designer Shinichiro Tamaki om arbetet med den banbrytande konsolen Nintendo Wii.

Shinichiro Tamaki om arbetet med konsolen Nintendo Wii. Intro av min tidigare kollega och konferensvärden David de Leon.

Som barn och ungdom klockade jag dock in mina speltimmar. Många tillsammans med mina barndomsvänner som Patrik Broo, Joacim Björkvall, Mikael Frankman, och Edward Furbacken.

Med högst tvivelaktigt språkbruk spenderade vi vad som nu känns som oändliga kvällar med klassiska Nintendo-titlar som Mario Kart 64, Super Smash Bros, Wii Sports och givetvis Goldeneye 007.

När jag besöker museets historiska utställning blir jag först varm i bröstet när jag ser dessa spel och dess tillhörande serier och konsoler presenteras vackert i upplysta montrar.

Natsukashii är det japanska ordet som beskriver denna härliga nostalgiska känsla av gamla minnen.

Efter ett tag byts dock den fina känslan i bröstet ut mot en klump i halsen. Många minnen av Nintendos klassiska titlar är också knutna till mina föräldrar, speciellt mamma.

Jag minns tydligt när mamma och pappa ringde mig från Sverige våren 1997 och berättade att de lyckats hitta den då nysläppta och eftertraktande konsolen Nintendo 64. Lyckan!

Minnet är lika starkt från en resa till Stockholm 1994 då jag fick ett exemplar av superhiten Donkey Kong Country till Super Nintendo. Som jag tittade på den förpackningen på vägen hem.

Julen 2006 tog jag hem mitt Nintendo Wii från Göteborg och på julafton spelade vi alla tre bowling i Wii Sports tillsammans med min kusin Anette Skogberg och min faster Gunvor Skogberg. Detta med konsolens då fullständigt banbrytande rörelsesensorer.

Mamma var likt mig förtjust i söta djur och påpekade då och då att hon tyckte att Marios gröna dinosaurie Yoshi var så gullig.

Yoshi debuterade även i mitt allra första spel, Super Mario World som släpptes i Europa strax innan jag fyllde sex år. I det hjälpte pappa mig att nita första bossen igen efter att jag glömt att spara.

Känslorna tar över så mycket måste gå åt sidan, sätta mig och dricka vatten i väntan på att ångesten ska plana ut.

På senare år har jag lyckligtvis blivit bättre på att hantera dessa skov när jag blir att sakna mamma extra mycket ❤️.

Vinner skjutspel mot elva moståndare

På museets nedre interaktiva utställning ska man själv spela. I olika montrar får man själv eller tillsammans med andra besökare spela klassiska titlar eller nya minispel speciellt framtagna för museet.

En stor och hektiskt monter fångar min uppmärksamhet! Här spelar tolv personer samtidigt framför en massivt bred skärm som projiceras längs med väggen.

Med handkontroller designade likt Nintendos klassiska pistoler och gevären ska man skjuta digitala paintball-kulor på kända fiender från Super Mario-spelen. Jag ställer mig i kön.

Med fokuserad blick och stadig högerhand står jag efteråt som vinnare. Jag har en digital trofé som bevis, så come at me bro om du tvivlar.

Efteråt spenderar jag mina sista sex digitala mynt på att spela bekanta och obekanta klassiska titlar till SNES och Nintendo 64.

Öppen yta med ett stort interaktivt golv omgivet av fyra bruna pelare som efterliknar tegelblock från Super Mario-spelen. två trappor böjer sig upp till en övre våning.
Nere på museets interaktiva utställning.
Enormt bred skärm fylld med fiender från Super Mario-spelen. Framför står flera personer med plastpistoler och skjuter digitala färgkulor mot dessa fiender.
I detta färggranna skjutspel tog jag hem förstaplatsen.
Rund glasmonter i flera sektioner där man kan se Nintendos fysiska spelkort från 1940-talet och framåt.
Nintendos spelkort från 1940-talet fram till dagens Pokémon-kort.
Bred och upplyst monter som visar alla Nintendos handkontroller sedan 1981 tills idag.
Alla handkontroller var prydligt uppställda i en monter.
Rum med flera skärmar runt flera stationer med upplysta pelare. Nästan alla är upptagna av folk som står och spelar Nintendos klassiska titlar.
Här kunde besökare spela klassiska titlar till NES, SNES och Nintendo 64. Varje session kostade ett digitalt mynt och varade i sju minuter.
Hand håller i en Nintendo 64-kontroll framför en skärm där Mario kart 64 är ingång. Skärmen visar att jag vunnit ett lopp.
Muskelminnet från Mario Kart 64 fungerade fortfarande tillräckligt bra.
Folk köar till tre svarta gallerburar. I varje bur finns en lekfull tolkning av vanliga rum i egnahemshus.
I dessa burar fick man testa att spela baseball med företagets bollkastare Ultra Machine från 1967. Denna leksak kände jag inte till alls.
Hand håller i ett basebollträ i skumgummi. I bakgrunden ser man en lekfull tolkning av ett rum i ett egnahemshus.
Jag var fullständigt värdelös och träffade inte ens hälften av de pingisbollarna som sköts mot mig.
Stort rum där folk spelar Nintendos klassiska spel på breda skärmar. Två personer står framför enorma kontrollers och samarbetar för att spela.
I denna monter måste man samarbeta på gigantiska handkontrollers för att ta sig igenom banor i klassiska titlar som Super Mario World.
Upplyst liten vit monter med en teckning av Super Mario och en autograf av hans skapare Shigeru Miyamoto.
På väg ut såg jag autografen av Shigeru Miyamoto, skaparen av spelserier som Super Mario, The Legend of Zelda och Donkey Kong.
Trappa upp till en gräskulle med ett grönt rör från Super Mario-spelen. En tjej sitter i röret och blir fotograferad av en annan tjej.
Ute på gården fanns denna andra Super Mario-installation där man också kunde ta roliga bilder.
Jag sitter i ett grönt rör från Super Mario-spelen och visar fredstecknet åt kameran. I bakgrundens ser man en flagga från Super Mario-spelen som Mario själv klättrat upp i.
Jag var på bra humör, men solen försökte återigen att ta livet av mig.

Finmatcha i närliggande Uji

När jag lämnar utställningarna är tanken först att fika på museets kafé, men då kötiden ute i solen är cirka 45 minuter lägger jag ned den idén direkt. Lyckligtvis har jag en reservplan.

Två minuter med pendeltåget från JR Ogura Station ligger nämligen Uji. Under 1200-talet blev denna lilla stad känd för sitt matchate tack vare dess exceptionella kvalitet. Här blir det fika!

För att ta mig över breda Uji River tar jag Uji Bridge som är en av landets äldsta broar från 646.

Lång gammal bil- och gångbro gör över en stillsam bed flod. I förgrunden står fem personer nere vid en liten strand och tittar på floden.
Här blev jag sittande i några minuter för att supa in atmosfären.
Bred och stillsam flod flyter längs med en liten ruffig strand och ett buskigt grönområde som knyter an till flera hus. Några personer står på stranden.
Hettan gjorde mig sugen att kasta mig över räcket ned i floden.
Bred flod flyter genom en en stor lummig dal. Två broar går till en ö i mitten.
Två andra broar tog besökare till denna lilla ö i mitten av floden.
Gammaldags tehus med mörkt tegeltak och vita väggar ligger bredvid en flod. Ett buskigt barrträd växer mitt emellan.
Framme vid det traditionella tehuset Tsuen.
Röd träbricka med en svart kopp med grönt matche-te och en vit tallrik med tre pinnar med tre gröna matcha-dumplings på.
Te och dumplings gjorda på matcha. Fräscht och inte för sött.

Jakt på näst bästa maträtten i Osaka

Med mer energi i kroppen och en stigande formkurva funderar jag på att göra ett stopp i Osaka på vägen hem till Kobe. Då staden ligger halvvägs mellan Kyoto och Kobe blir beslutet enkelt.

En maträtt jag ännu inte ätit på denna resa och bara två gånger totalt är Soup Curry. Denna norra specialitet från Sapporo i Hokkaido måste ju finnas i Osaka som ofta kallas ”Japans kök”.

Tabélog leverar direkt med Sapporo Soup Curry Jack med sitt betyg på 3,65 med 463 recensioner.

Efter att ha klivit av tåget på Osaka Station hoppar jag på röda Osaka Loop Line, åker några stationer moturs och är framme vid restaurangen inom 25 minuter. Dags för middag!

Liten ingång till en restaurang med gul- och svartrandig tygskylt med texten "Sapporo Soupcurry Jack". Utanför står en cykel parkerad jämte en skylt.
Restaurangens fasaden stack ut i det annars anonyma området.
Restaurang med halvöppet kök och flera bruna bord. Fyra personer står i köket och en person sitter och äter. På väggarna finns flera färggranna planscher.
Då stället bara hade haft öppet i drygt 30 minuter var det fler kockar än matgäster på plats.
En mörk skål med orange currysoppa med grönsaker står på ett bord bredvid en vit tallrik med ris och ett upphällt ölglas.
Ett tiotal grönsaker och två bitar fläskkött i vattnig men välkryddade sky. Efteråt brände det härligt på överläppen. Bonuspoäng för exklusiva ölen Sapporo Classic på burk.
Gul meny på åtta olika varianter av currysoppa. Texten är på japanska.
Alla varianter på soppan som serverades. Menyn fanns också på engelska.

Efter middagen pratar servitören och jag lite med varande på både japanska och engelska. Det visar sig att han besökt Finland och vi konstaterar hur skönt det är att bada bastu på kyliga kvällar.

Sedan beger jag mig vidare 25 minuter till fots österut för kvällens sista stopp innan Kobe.

Kanalhäng i neonstinna Dotonbori

Inget besök i Osaka är komplett utan ett stopp i stadens energiska nattlivsdistrikt Dotonbori. Uppdelat av kanalen där floden med samma namn rinner finns här hundratals barer och restauranger.

Runt Dotonbori hittar du allt från matstånd med enkel street food till finrestauranger med Michelinstjärnor.

På vägen dit går jag genom den långa shoppingarkaden Shinsaibashi-suji. Jag stannar på Uniqlo för att kolla efter exklusiva t-shirts och sedan på Shake Shack för en svalkande efterrätt.

Bred shoppingarkad fylld med folk och butiker med färggranna skyltar. Dne närmaste butiken är Uniqlo med sina rödvita skyltar. En har texten "Shinsaibashi".
Utöver exklusiva t-shirts erbjöd Uniqlo även schyst luftkonditionering.
Upplyst glasfasad till hamburgarkedjan Shake Shack. Fasaden ligger under en bro vid en enkelriktad väg.
Ni vet hur det är. När jag ser en Shake Shack måste jag gå in och äta något.
Milk shake i en genomskinlig platskopp med sugrör- Till vänster ser men en vit meny där en sektion med text lyder "Osaka City Shake".
Efterrätten blev en fruktladdade Osaka City Shake.
Flera höga hus fyllda med neonskyltar i varma och kalla färger. Himlen är ljus. I förgrunden är det fullt med folk på en bro.
Reklamskylten med den springande Glico-mannen kan ses som Osakas signum. Skylten har funnits här i Dotonbori i olika former sedan 1935.
Bred kanal genom att livligt nattlivsdistrikt med fasader med upplysta skyltar. En båt är ankrad på floden.
Halvvägs längs med floden finns en av Japans många Don Quijote-butiker. Den blåa pingvinen Donpen är kedjans maskot.
Bred kanal genom ett livligt nattlivsdistrikt med höga hus med färggranna skyltar på varje sida. Himlen börjar försiktigt mörkna.
På andra sidan av Dotonbori efter en promenad längs med kanalen.

Sinnesfrid på tåget till Kobe

Efter att ha promenerat runt i Dotonbori och längs med Shinsaibashi-suji i nästan två timmer tar jag tunnelbanan tillbaka till Umeda Station som ligger i direkt anslutning till Osaka Station.

Nu har jag varit här så många gånger de senaste tre åren att jag inte ens behöver använda Google Maps. Likt min tempelvandring i Kyoto övar jag på att meditera och njuta av denna insikt.

Stor öppen yta på en tågstation med minst fyra våningar. Det är kväll och mycket är upplyst. Det är ganska mycket folk i rörelse. En klocka på väggen säger att tiden är 20:11.
Från Osaka Station till Sannomiya Station i Kobe tar det bara 28 minuter.

På tåget mot Kobe konstaterar jag att saker och ting känns helt okej trots tidigare känslostormar på Nintendo Museum. På hotellet ringer jag sedan och pratar lite med pappa.

Dessutom lyckades inte den heta solen ta livet av mig idag som den ofta gjorde i Super Mario Bros 3.

/Alexander