Dagarna i Fukuoka har varit bra, men det mulna och våta vädret har fått mig att känna att något saknats. Under min sista heldag kom dock solen fram och det blev en härlig ketchupeffekt.

Nästa år fyller jag 40 år. Det lär nog handla om självförnekelse, men jag tycker mig inte se några uppenbara ålderstecken i mig själv jämfört med för tio år sedan.

Ett ålderstecken jag dock märkt är mitt ökande intresse för väder och hur lätt det numera påverkar mitt välbefinnande.

När jag var klart yngre förstod jag aldrig mina föräldrars och andra vuxnas i närmaste besatthet av väder. Det var ett återkommande samtalsämne, en källa till plötslig lycka eller besvikelse.

Väderleksrapporterna under nyhetssändningar följdes som lottodragningar med miljoner i potten, varje kväll.

För mig kvittade vädret. Satte regn och rusk stopp för en skön dag på stranden öppnade det upp för en mysig filmkväll med kompisar eller en session ensam med spelskonsolen.

När jag blev äldre och långa skollov ersattes av kortare semestrar blev jag sakta men säkert lättare påverkad av dåligt väder och dess effekter. En sommarvecka med hård blåst och därmed inga båtturer med mamma och pappa på Ålands hav blev knäckande.

Detta blev tydligt i Fukuoka när min sista heldag i staden fylldes av sol och blev den klart bästa!

Skippar skärgårdsö för Starbucks i park

Efter frukost börjar jag ta mig västerut från Tenjin. Efter att ha funderat på att besöka halvön Itoshima eller skärgårdsön Nokonoshima har jag bestämt mig för den sistnämnda.

Min plan är att ta en färja dit, promenera runt bland öns blomfält, fika och ta det lugnt inför en kväll i stan.

När jag dubbelkollar rutten märker jag dock hur lång tid det faktiskt tar att sig dit och hur sparsam öns busstrafik är. Jag får kalla fötter och kliver spontant av några stationer tidigare vid en plats jag ändå tänkt besöka, Ohori Park.

Lång och bred kanal genom en stad. Till vänster finns en lummig promenadgång och höghus. Till höger lummiga buskar och träd.
På väg in till Ohori Pork insåg jag att parken var större än jag trodde.
Upphöjd plätt med gräs och blommor mitt i en stengång som leder till en insjö i en lummig park.
Framme i parken kändes det helt rätt att ha skippat skärgårdsturen.

I denna park vars stora damm ursprungligen utgjorde en försvarslinje för närliggande Fukuoka Castle köper jag en kopp iskaffe på dess Starbucks och sätter mig vid vattenbrynet ett tag.

Starbucks i Japan är grymt! Fikabrödet är toppen, allt kaffe kan fås iskylt och arkitekturen för varje lokal är smakfullt anpassad till sin omgivning.

Jag utforskar dock inte parken i sin helhet. Det är nämligen så att jag ska hit ikväll igen lagom till solnedgången för en språkdate, så jag beger mig vidare till stadens artificiella sandstrand.

Lång promenadgång i sten genom en lummig park. Till höger skymtas vatten. Till vänster sitter en tjej på en stol vid ett Starbucks-fik.
Starbucks låg lägligt placerat vid vattenbrynet.
En hand håller i en vit papperskopp med logotypen för Starbucks på. I bakgrunden finns en insjö i en stor park.
En iskyld kopp med kaffe passade perfekt denna varma dag.
Utsikt över en insjö i en stor park. På vattnet är flera båtar som ser ut som svanar. I fjärran ser man träd, höga hus och lummiga berg. I förgrunden syns växter och stenar och små träd.
I princip alla av parkens svanlika trampbåtar var uthyrda.
Stengång till stenbro som leder ut till en ö i en insjö. Framför bron står en person med ett paraply omgiven av några träd.
Några broar knöt ihop parkens ändor med dess smala ö i mitten.
Jag har solglasögon på mig och tittar in i kameran och ler subtilt. Jag står på en röd paviljong ute i en insjö i en stor park.
Trots värmen var mitt hår inte blöt av svett. En sällsynt syn på denna resa.

Strandhäng vid foten av Fukuoka Tower

Från Ohori Park tar det ungefär en halvtimme att ta mig till nästa destination, Seaside Momochi. Den längsta delen av sträckan går jag innan jag skarvar med en kort busstur.

Google Maps behöver jag inte använda. Jag navigerar istället efter stadens enorma utkikstorn, 234 meter höga Fukuoka Tower. Upp i det åkte jag för två år sedan för att se solnedgången över staden.

Det artificiella strandområdet Seaside Momochi byggdes för Asia Pacific Expo 1989. Här finns modern arkitektur, luftiga öppna ytor, sandstränder och avslappnade kaféer.

Här tar jag god tid på mig, främst genom att vada fram och tillbaka i vattnet innan jag sätter mig och äter ett kallt mellanmål i form av skivad is med citronsirap och kondenserad mjölk.

Bred promenadgång i sten som böjer sig genom en park med stora buskiga träd. Tre personer är ute och promenerar.
På väg bort från Ohori Park.
Lekfull trädgårdskonst i bostadsområdet utanför.
Bred och lång gågata i sten som leder till några höghus och ett jättelångt blått utkikstorn.
Som ni ser var Fukuoka Tower lätt att navigera efter.
En blå och vit skulptur av en klassisk kamera i en park med text som lyder "Fukuoka Tower". En spegle är monterad på sidan.
En ”selfiestation” strategiskt placerat framför utkikstornet.
Resultatet blev rätt lyckat!
Till vänster står en staty av en maskot som liknar ett leende blått utkikstorn. Till höger ser man en stor affisch på detta torn med dess mått utskrivna.
I basen av tornet välkomnades man av dess 22 år gamla maskot, Futa-kun.
Lång sandstrand sedd snett från ovan. I förgrunden finns en teras omgiven av buskar och träd. I fjärran syns ett höghus och lummiga berg.
Väst eller öst kvittade. Sandstranden sträckte sig åt båda vädersträcken.
Lång och böjd sandstrand där över tio personer står och tar bilder. Till höger finns det två höghus och en rund sportarena. I fjärran syns lummiga berg.
I ändan av stranden låg sportarenan Mizuho PayPay Dome Fukuoka.
Böjd lång sandstrand med havet till höger. Till vänster finns träd, några höghus och ett väldigt högt blått utkikstorn. Himlen är molnig.
Vattentemperaturen var nog runt 24 grader.
En skål med gul glass på en träbänk framför ett stort hundkramdjur. I bakgrunden finns en ljus fin byggnad med pelare som står i ett hav.
Kakigōri, skivad is med lemonadsirap och kondenserad mjöl. För en gångs skull var sällskapet här bara ett vanligt kramdjur och inte en lokal maskot.

Ramen på allra första Ippudo

För att fräscha upp mig och orka med resten av kvällen tar jag tunnelbanan tillbaka till Tenjin för ett snabbt kallt bad innan min tredje och sista skål ramen under denna vistelse i Fukuoka.

Efter att ha ätit klassikern Tonkotsu Ramen på både Hakata Issou Honten och Hakata Genki Ippai!! ska jag nu göra det på den allra första restaurangen hos den nationella kedjan Ippudo.

Eftersom ramen är, till skillnad från vad flera av mina vänner tror, väldigt onyttigt känns det bra att jag snittar över 20 000 steg om dagen.

Bred stentrottoar vid en bilväg i en stadskärna. En person rullar på en stor brun hopfälld matvagn. Till vänster är en ingång till en tågstation.
Ett yatai-stånd höll på att installera sig vid Tenjin-Minami Station.
Stor korsning i en stadskärna. På ena sidan står många fotgängare vid ett övergångsställe. Pa andra sidan finns det flera ljusa höghus.
I väntan på grönt trafikljus under promenaden till Ippudo.
Ingång till en liten restaurang. Ovanför dörren finns en upplyst träskylt med japansk skrift. Vid dörren finns vita tygstycken, en bit lampa och en vit affisch med japansk skrift.
Ingången till Ippudo är subtil och lätt att missa.
En vit skål med ljus ramen med ett löskokt ägg, sjögräs och fläskkött. Skålen står på en bardisk tillsammans med ett glas vatten.
Efter detta var jag mätt och belåten ända till läggdags.

Shopping i coola Daimyo

För att smälta maten promenerar jag runt i den kringliggande coola stadsdelen Daimyo med sina många snäva gator och nischade butiker, barer och matställen.

Här var jag också i förrgår, men då kvällen helt regnade bort kortade jag ned mitt besök.

Jag köper en scarf till samlingen och en, för mig, klassisk svensk hårdrocksskiva i mintskick.

Korsning i en upptagen del av en stadskärna. Trottoarerna är fulla med folk och bilar kör på gatan. En skylt i förgrunden består av ett leende ansikte och texten "Karaoke Room".
Stadspulsen ökade ju längre in i Daimyos hjärta man tog sig.
Sju personer går och stor vid en gata med två butiker. En fasad är färggrann med japansk skrift och en annan ljusgrå med texten "Daimyo Softcream".
Varje gata bjöd på snygga och varierade fasader.
En öppen port in till en klädaffär med fulla hyllor med kläder och mysig belysning. Affären har en annan våning med färggranna kläder i skyltfönstret.
SmallChange hade två våningar fyllda med kläder och accessoarer.
En proppfyll klädbutik med flera hyllor med skjortor, t-shirts och kepsar.
Här hittade jag ännu en scarf till samling.
Ljust tegelhus med gul och svart färg längs med fönstren och på en skylt som lyder "Border Line Records". På gatan utanför stor tre pers och tre andra promenerar.
På den övre våningen låg kända Border Line Records.
En stor och ljus skivbutik med massor av lådor fyllda med vinylskivor. Längs bort står en
De flesta av vinylskivorna var begagnade och i väldigt fint skick.
En hand håller i en röd skiva med två nakna kvinnoben med höga klackar på fötterna. Skivans titel lyder "Hardcore Superstar, Bad Sneakers and a Pina Colada".
Hardcore Superstars andra studioalbum Bad Sneakers and a Piña Colada från 2000 i mintskick inklusive japanskt bonusspår för cirka 20 kronor. Taget!

Tillbaka till Ohori Park för språkdate

Istället för att ta tunnelbanan promenerar jag hela vägen tillbaka till Ohori Park. Solen håller på att lägga sig och det är kanske den finaste kvällen på hela resan.

I grönområdet Korokan Square nära Ohori Park är flera personer ute och går med sina söta, små och fluffiga hundar.

Bred stengång böjer sig till höger genom en park med välansad blomrabatt och flera stora träd. Solen håller på att gå ner.
På väg genom parkområdet vid Korokan Square.
Väldigt bred stengång genom en lummig park. På vägen går en kvinna med orange kjol ich vit tröja.
Så här stillsamt och folktomt var det hela vägen.
Halvöppet tak bestående av träplankor och buskage som hålls uppe av gråa stenpelare. Marken består av grått grus. Två låga bänkar står på marken.
Halvöppen och vildvuxen rastplats utanför Ohori Park.
Park med två långa promenadgångar separerade av ett parti med gräs och träd. Besökare joggar och promenerar. Vissa sitter vi en lång brun byggnad med logotypen för Starbucks på.
Precis som på förmiddagen var det ungefär lika många motionssugna som fikasugna besökare i parken.
Park med två långa promenadgångar separerade av ett parti med gräs och träd. Besökare joggar, promenerar och sitter på bänkar. I bakgrunden står en staty framför flera stora och buskiga träd.
Flera var också där med sina hundar. Vissa av dem slapp promenera och åkte istället i små barnvagnar.

Jag är tillbaka i Ohori Park för att träffa arkitekten och lokalbon Tomoyo, igen. Tidigare under min vistelse har vi setts två kvällar för att äta ramen och yatai-rätter, dricka suröl (första gången för henne) och träna på våra språkkunskaper i engelska och japanska.

Tomoyo tar inte någon kvällskurs utan använder en app. Att prata engelska med någon är dock svårslaget och jag har ju en hel månads erfarenhet som högstadielärare. Perfekt!

Ung japansk kvinna med shorts och mönstrad skjorta i jordiga färger ler och visar fredstecknet till kameran. bakom henne är en insjö i en stor park. Det är sent på kvällen.
Tomoyo var nöjd efter vår tredje språkdate. Vi ska fortsätta på FaceTime.
En ensam anka simmar på en insjö i en stor park. Solen håller på att går ner och i fjärran ser man konturer av träd och höga hus.
När mörkret lade sig var det fortfarande en bra bit över 20 grader i luften.
Insjö i en stor park inuti en storstad. Det är mörkt ute och parken är upplyst med lampor är och där. I fjärran ser man upplysta höghus.
Parken lystes upp fint efter solnedgången.

Efter att ha vandrat runt i parken i över en timme och tagit en iskyld Matcha Tea Latte på Starbucks beger vi oss in till stan.

Tomoyo är sugen på sin livs andra suröl och har fler frågor om engelsk grammatik.

/Alexander