Efter en och en halv dag i centrala Fukuoka var det dags att fokusera på stadens utkanter. Det började med att smeka en buddhas tår och slutade vid en oväntad tempelsal.

Det är mulet, men lyckligtvis torrt denna andra morgon i Fukuoka. Efter att ha tagit det lugnt samma tid igår är jag nu igång tidigare. Redan 10:00 har jag lämnat Hakata Station för dagens första utflykt.

Enorm tågstation med fasad av glas och sten. På marken nedanför är det ett femtiotal personer på plats.
Vid Hakata Station strax innan 10:00.

Liggande buddha vid Nanzoin Temple

Första anhalt är det buddhistiska templet Nanzoin. Beläget cirka 30 minuter från Hakata Station är det ett tacksamt utflyktsmål.

Hit åker turister för att titta på vad som sägs vara världens största bronsstaty i form av en liggande turkos buddha.

Nanzoin var tidigare beläget i tempelbyn Koyasan uppe i bergen söder om Osaka, men flyttades hit 1899 efter att anti-buddhisiska krafter hotade att förstöra templet 1866.

Statyn av den liggande buddhan är dock inte gammal. I år fyller den bara 30 år.

Frå tågvagn med öppen dörr vid en tågperrong som är utomhus. Några resenärer håller på att gå ner från perrongen.
Vid den lummiga tågstationen Kidonanzoin-mae Station.
Bred och kort stenbro in till ett litet bostadsområde i en lummig dal.
Mellan templet och tågstationen låg ett litet bostadsområde.

Trots att klockan bara är runt 10:30 denna tisdagsmorgon är vi cirka 30 personer som tar oss upp för den stenbelagda gången till templet som ligger uppe på den lummiga dal som omger tågstationen.

Längs med vägen finns det flera helgedomar att beundra. De flesta är av det mindre slaget och ibland undangömda en bit in i passager från huvudgången. Fotoförbud råder vid de flesta.

Ett annat förbud som är det mot korta kjolar och byxor samt linnen som visar för mycket hud. Mina shorts är okej då de går till knäna, men en ung kvinna måste skarva sin kjol med ett tygstycke innan hon får fortsätta.

Ytterligare ett förbud är mot att dansa och spela musik här. Jag misstänker att för många TikTokare har varit här och inte haft någon chill.

Flera små statyer på en helgedom. Till vänster är en stor katt med ena tassen i luften.
Inom buddhismen ses katter som en temporär viloplats för väldigt spirituella människor. Statyer som denna är därför vanliga vid tempel.
Öppen yta med stengolv omgivet av höga och buskiga träd. Ungefär tio personer är på plats och tittar på en blå staty med hjälm som håller i ett svärd. Statyn har en röd vägg bakom sig.
Halvvägs uppe! Tycker du statyn i bakgrunden är stor? Scrolla ned en bit.
Lätt sluttande trägång med tak upp för ena ändan på en väldigt lummig dal.
Man behövde inte komma långt bort från centrum innan det blev lummigt.
Liten damm med en liten ö med en liten helgedom. Vattnet är helt täckt av färggranna blommor.
En av de mindre helgedomarna som alla ville fotografera.

Uppe på toppen spänner jag upp ögonen! Jag har redan sett statyn i en gammal video om Fukuoka av den brittiske Youtubern Chris Broad, men att se den själv är något annat.

Vad som fångar mitt intresse minst lika mycket är de 500 små statyerna av buddhans lärjungar. Alla har unika ansiktsuttryck och detaljnivån är imponerande.

En enorm turkos staty av en liggande buddha på en stor stenyta omgiven av ett lummigt berg. Tre personer står framför statyn.
Buddhan som kallas Nehanzo eller Shaka Nehan är 41 meter lång, 11 meter hög och väger 300 ton.
Detaljerade och humoristiska stenfigurer av buddhistiska munkar framför en enorm staty av en liggande buddha.
Några av de 500 små statyerna av buddhans lärjungar.
Detaljerade och humoristiska stenfigurer av buddhistiska munkar. Alla har unika ansikten med olika minspel.
Statyerna hade mycket personlighet och liv i sina små ansikten.
Två enorma turkosa fötter på en staty. Fötterna har gyllene dekoritva symboler. Till vänster står folk och fotograferar dem.
Att smeka en buddha om magen sägs ge god tur. Jag fick improvisera och smeka dess högra stortå istället.

Fika på Hakata Station

På väg tillbaka till tågstationen noterar jag hur orimligt svettig jag är trots att det är mulet ute. Vid biljettkassan ser jag att en temperaturmätare visar att luftfuktigheten är hela 96 %.

Jag sätter mig på perrongen och rullar ut den ansiktshandduk jag rutinerat tagit med från hotellets lobby. Tack och lov så har tågvagnen bra luftkonditionering.

På Hakata Station är jag så nedkyld att jag köper varmt kaffe till fikabröden innan det är dags att sätta mig på nästa tåg.

Tågstation utomhus med perronger på båda sidorna. Båda perrongerna har bruna stolar och brunt trätak.
Svettig väntan på en nedkyld tågvagn.
Svart bricka med en röd kopp med ljust kaffe och en vit tallrik med en ljus och en brun munk.
Mister Donut, en ständig trygg punkt när det vankas dagsutflykt.
Röd tågvagn vid en perrong. Det har regnat på vagnen. Den har siffran "3" och texten "Limited Express Non Reserved".
Kort senare på nästa tåg ut till Fukuokas förort.

Anrik historia i Dazaifu

Det andra stoppet för dagen är staden Dazafui som inklusive promenad och tågbyte ligger cirka en timme bort från centrala Fukuoka. Många har rekommenderat mig att åka hit.

Dazaifu etablerades redan på 600-talet och agerade som det administrativa centret för hela Kyushu i över 500 år.

Även om Japan under samma tidsperiod styrdes från Kansai-regionen hade Dazaifu en viktig roll i landets diplomatiska relationer och organisation av militära försvar.

En asfaltsgång längs med en vägg med målning av jultomten och hans renar på.
När jag bytte tågstation på väg till Dazaifu fick jag en stark påminnelse om att njuta av det varma sommarvädret trots luftfuktigheten.

Idag är Dazaifu en populär dagsutflykt med sin långa och fina gågata med matställen, kaféer och presentbutiker samt det maffiga Kyushu National Museum som bara är landets fjärde nationalmuseum.

Vad som lockar mest besökare är dock templet Dazaifu Tenmangu.

Detta tempel ses tillsammans med Kitano Tenmangu i Kyoto som landets viktigaste. Dessa typer av tempel finns det hundratals av i Japan och alla är tillägnade Sugawara Michizane.

Michizane var en inflytelserik politiker och lärd man under landets Heian-period (794 – 1185). På grund av politiskt maktspel i landets dåvarande huvudstad Kyoto sattes han i Exil här i Dazaifu. Efter att han gick bort år 903 byggdes templet senare på hans grav.

En bred och fin stengång mellan traditionella japanska hus. I husen finns det butiker och matställen. I mitten går många skolungdomar med vita skjortor.
I början av den långa och breda gågatan i Dazaifu.
Stor grå torii-port i sten omgiven av lummiga träd. Bakom den promenerar folk till en bra med röda räcken.
Vid tvärgatan som ledde till templet Dazaifu Tenmangu.
Tre personer stor framför en böjd bro med röda räcken och två stenlyktor i rött och vitt. Uppe på brons tår fem pers. Den är omgiven av stora träd med långa grenar.
Flera broar gick över områdets stora damm.
En gång över ett träsk omgivet av buskar. Gången består av broar med röda räcken och stengångar. Över 20 personer går på den.
Det fylldes ständigt på med besökare.
Stengång till en port med två våningar. Porten är röd och vit och har ett mörkt böjt tak. Vid stengången står några stenlyktor. Ett par fotograferar folk som går in.
Stengången genom porten in till templet huvudsal.
Öppen yta framför ett tempel med stora lummiga buskar och träd på taket. Den öppna ytan består av sten och grus och över femtio personer är på plats.
Då huvudsalen renoverats sedan 2023 och förväntas stå klar först nästa år fick vi besökare se denna unika provisoriska sal istället.
Rund och stor damm där buskiga blommor har planterats i solis. En pir går ut i dammen och där står några personer.
En annan del av områdets stora damm.
Kanal med grönt vatten flyter under en böjd bro med röda räcken omgiven av lummiga träd med långa grenar.
Efter en promenad längs områdets ytterkant var jag tillbaka där jag började.
En stor och grå torii-port i sten framför en lång och bred gågata med mycket folk på.
På väg tillbaka till tågstationen som låg i andra ändan av gågatan.

Tillbaka på Hakata Station rinner fortfarande svetten och jag känner mig matt. Då jag vet att salt ska hjälpa en att binda vätska inser jag vilken fantastisk idé det vore att äta en skål ramen till middag, igen.

Vad jag satte fokus på under resten av tiden kommer jag ta upp i det fjärde och sista inlägget, men först en heldagsutflykt.

/Alexander