En fördel med att bo i Kobe är att det går fort att åka till närliggande Kyoto och Osaka över dagen. Det gjorde jag idag när jag dissade Expo 2025 i Osaka för att upptäcka tempel i Kyoto.

1970 stod Osaka värd för Expo ’70. Denna internationella utställning där världens länder och företag visade upp sig i 75 paviljonger blev en sanslös succé med över 64 miljoner besökare.

Nu 55 år senare var det dags igen i form av Expo 2025, även denna gång i Osaka. Sedan flera månader har jag tänkt göra en heldagsutflykt hit från Kobe.

Kvällen innan insåg jag dock att det inte alls lockade att stå i svettiga köer i timtal. Så jag skippade denna unika tillställning för att istället vandra runt bland Kyotos många historiska tempel.

Kyoto är Japans mest historiskt rika stad med sjutton platser på Unescos världsarvslista. Från 794 till 1868 var den landets huvudstad och kejsarens hemvist. Den är ett oerhört populärt turistmål.

För att undvika folkmassorna och få ut så mycket av dagen som möjligt lämnar jag Kobe tidigt. Redan 08:09 sitter jag på ett expresståg till Kyoto Station 53 minuter österut.

Nästan folktom stor shoppingarkad med ljust tegelgolv. Det är tidig morgon.
Strax innan 08:00 var det knappt någon ute i shoppingarkaden.
Upphöjd tågperrong utomhus med tak. I mitten har en folkklunga klivit av ett tåg.
Jag hann med expresståget till Kyoto med en minut tillgodo.

Heldagspass för lokaltrafiken

Trots att jag är framme på Kyoto Station precis efter 09:00 har jag inte tid att fucka runt. Jag köper direkt det populära heldagspasset för stadens tunnelbana och bussar och beger mig österut.

Givetvis kan jag använda mitt Suica-kort, men de 1 100 yen som passet kostar tjänar man snabbt in på några bussturer. Varje resa har det fasta priset på 230 yen, oavsett hur många stationer man åker.

Bottenplan på en futuristisk tågstation med enorm takhöjd. Taket består av metallgaller med glas. Rulltrappor leder upp till stationens övre våningar. Nere på markplan är det mycket folk i rörelse.
Kyoto Station sticker ut med sin moderna arkitektur.
Stor öppen yta vid en tågstation. Längre fram finns en stor busskur under tak. Efter det står det flera höga hus ett högt vitt utkikstorn.
På väg till tunnelbanestationen nedanför Kyoto Tower.
Hand håller i en blågrön pappersbit med mycket text på japanska och engelska. En del av texten lyder "Subway & Bus 1-Day Pass". I bakgrunden står tre biljettmaskiner.
Detta pass är så prisvärt för att upptäcka Kyoto under en heldag.
Vit kakelvägg i en tunnelbanestation. Fyra karikatyrer på på elefanter är målade på kaklet. En röd, blå, rosa och gul.
Den rätt sterila tunnelbanan piggades här upp av färgglad konst.

Filosofens väg mellan två anrika tempel

Om du likt mig har ditt Discovery-flöde på Instagram fyllt med bilder och reels om Japan (om man räknar bort Dua Lipa) är det lätt att få intrycket att Kyoto blivit ett helvete på grund av överturism.

Kyoto är extremt populärt bland turister. Men besöker man de mest populära sevärdheterna tidigt och de mindre populära senare är det helt okej.

Denna gång ska jag inte till extremt populära Fushimi Inari Taisha, Kiyomizu-dera, Kinkaku-ji eller Nijojo. Jag ska istället vandra längs med The Philosopher’s Path i stadens östra delar.

Denna två kilometer långa vandringsled längs med en kanal sträcker sig mellan de två templen Nanze-ji och Ginkaku-ji. På våren ska den vara fin tack vare sina hundratals då blommande körsbärsträd.

Landets kände filosof Nishida Kitaro (1870 – 1945) sägs ha övat på att meditera när han dagligen gick denna sträcka på sin pendling till Kyoto Universitet.

När jag efteråt läser på om vandringsleden inser jag att jag vandrat norrut på en annan parallell kanal. Nåja, den var fin också.

En liten och rund tunnel byggd med brunt tegel. Tre personer har precis gått ut vid den bortre ändan där solen lyser.
På väg in till området där Nanze-ji Temple låg.

Först på vandringsleden ligger Nanze-ji Temple. Detta tempels historia kan spåras till mitten av 1200-talet då landets 90:e kejsare Kameyama byggde ett hem på området för sitt liv som pensionär.

Kejsaren konverterade det senare till ett tempel för zenbuddhism och idag anses det vara ett av Japans viktigaste tempel för denna form av religionen.

Nanze-ji Temple förstördes i samband med inbördeskriget under Muromachi-perioden (1333 – 1573), innan det återigen byggdes upp.

Området runt templet kan men vandra runt i utan att betala, men dess mindre tempel och övriga byggnader som är öppna för allmänheten kostar en liten slant för att besöka.

Jag fastnar direkt för den enorma porten Sanmon Gate från 1628 som sträcker sig över trädtopparna och tar all uppmärksamhet av de få besökare som är på plats runt 09:30.

Jag har solglasögon på mig och tittar leende in i kameran. Bakom mig står ett stort gammalt japanskt tempel med böjt tak och två våningar. En ljus stengång till templet är omgiven av buskiga träd.
En selfie vid templets port innan mitt hår blev blött av svett, idag igen.
Stort gammalt japanskt tempel med böjt tak och två våningar. En ljus stengång till templet är omgiven av buskiga träd.
På väg genom parken till enorma Sanmon Gate.
Upphöjt ljust stenfundament där ett stort gammalt japanskt tempel står. En man sitter på fundamentet. Templet är byggt av mörkbrunt trä och har flera pelare.
Det var smart att vila i skuggan då det idag var 34 grader varmt och soligt.
Lätt sluttande stentrappa leder in ett glest skogsparti med en stort stenvalv längre in. Några personer går på trappan.
I denna närliggande park fångande en stenkonstruktion min uppmärksamhet.
Ett stort stenvalv av ljust tegel står på ett grusområde omgivet av buskar och tråd.
Denna stenakvedukt byggdes under Meiji-perioden (1868 – 1912) och var en del av det kanalsystem som förde vatten från Lake Biwa till Kyoto.
En rak linje genom flera stenvalv av ljust men smutsigt tegel. I ena ändan ser man två personer.
En titt under den stora och långa akvedukten.
Kanal böjer sig runt en stor brant kulle med många träd. Till höger om kanalen finns en stenpromenad med ett mörkt metallstängsel och mer skog.
En bit ovanför såg jag att vattnet fortfarande strömmade in från enorma Lake Biwa nordost om Kyoto.

När jag lämnar Nanze-ji har jag tagit god tid på mig, men ändå inte sett allt. Men nu behöver jag starta min promenad två kilometer norrut till nästa tempel, Ginkaku-ji.

Nu börjar värmen bli besvärlig. Lyckligtvis har jag med mitt paraply som skydd och sträckans många träd hjälper till ytterligare.

Smal och grund kanal rinner längs med en smal stengata. Allt är omgivet av stora och buskiga träd.
Så här såg vandringssträckan till nästa tempel ut i två kilometer.
Smal och grund kanal rinner längs med en smal stengata som böjer sig längs med ett bostadsområde. Allt är omgivet av stora och buskiga träd.
Ibland böjde den sig dock fram och tillbaka. Spännande värre.
Halvbrant stengata upp för en lummigt bostadsområde omgivet av lummigt berg. Till vänster rinner vatten ner längs en kanal.
En titt upp bland områdets tysta och lummiga bostadskvarter.

Efter en halvtimme är jag framme vid nästa tempel, Ginkaku-ji. Detta tempel kan spåras till 1482 då landets dåvarande shogun Ashikaga Yoshimasa byggde sitt pensionshem här.

Ginkaku-ji betyder ”Silverpaviljongen” och var delvis inspirerad av Kyotos klassiska tempel Kinkaku-ji som i sin tur betyder ”Guldpaviljongen”. Ginkaku-ji är och var dock aldrig täckt av silver.

Ginkaku-ji gjordes också om till ett tempel för zenbuddhismen efter Yoshimasas död 1490.

Idag består området utöver Ginkaku-ji av en dussin andra byggnader, en traditionell landskapsträdgård och en unik sandträdgård krattad i fina mönster.

Liten damm i en traditionell japansk landskapsträdgård. Till vänster syns en träpaviljong med två våningar. Till höger kan man se flera byggnader genom träden.
Ginkaku-ji syns här till vänster i bild bakom dammen.
Utsikt över ett tempelområde som har flera stora byggnader och är omgivet av skog. I fjärran syns mycket bebyggelse bland lummiga berg och kullar.
På rutten runt tempelområdet fick man en fin utsikt över alla dess byggnader och östra Kyoto.
Rund upphöjd sandplätt med krattat mönster framför ett tempel. Detta är omgivet av ett lummigt berg.
En del av den noggrant krattade sandträdgården.
Liten damm i en välansad landskapsträdgård framför en en gammal träpaviljong.
Närmare ön så här kom jag inte Ginkaku-ji.

Hundratals kaninfigurer på Okazaki Shrine

Halvvägs mellan Nanze-ji och Ginkaku-ji ligger Okazaki Shrine. Jag hade tänkt ta en avsticker hit från min filosofiska vandring, men glömmer bort det. En kort busstur senare är jag dock på plats.

Denna shintohelgedom är ännu äldre än förmiddagens tempel. Kejsare Kanmu grundade det redan 794 under Heian-periodern som startade samma år och höll på 1185.

Urpsrungligen byggdes Okazaki Shrine i syfte att försvara sedan, men det ändrades 1178. Då fick nämligen helgedomen hög status från imperiet efter att en kejsarinna fötts.

Sedan 1178 är Okazaki Shrine associerat med fertilitet och barnafödande.

Denna historia lär jag mig dock i efterhand. Jag åkte ärligt talat bara hit för att jag hört att området har många kaninstatyer och har smeknamnet Usagi-jinja, vilket betyder ”Rabbit Shrine”.

Med tanke på hur intensivt kaniner förökar sig blev de en passande symbol för Okazaki Shrine.

För att gå in på korrekt sätt skulle man buga flera gånger och genom cirkeln både medurs och moturs. Instruktioner fanns på skylten till vänster.
Ett litet tempelområde med fler byggnader, buskar och träd. I förgrunden står en stenstaty av en kanin på en stenpiedestal.
En av flera lite större kaninstatyer inne på tempelområdet.

Ibland brukar jag faktiskt be vid tempel och passar på här. För att inte göra bort mig tar jag from mobilen och kollar upp att jag gör rätt. Så här ska man göra när man ber vid shintohelgedomar:

  1. Kasta några mynt i kistan
  2. Ring försiktigt i den eventuella klockan
  3. Buga djupt två gånger
  4. Klappa två gånger i brösthöjd
  5. Sätt handflatorna mot varandra
  6. Stå tyst och lägg din önskan
  7. Buga djupt en gång till
Kort stentrappa upp till ett trätempel med böljande ljusblått tak. Framför templet står en grupp med människor. En har en barnvagn.
Vid huvudbyggnaden vid Okazaki Shrine.
En grupp på fyra människor fotograferas stående vid ett gammalt japanskt trätempel. Fotografen instruerar gruppen.
Detta sällskap fotograferades på flera platser inne på området.
Hundratals ljusa träbrickor med japansk skrift på. Flera av dem har illustrationer av kaniner.
Dessa träbrickor heter Ema och innehåller önskningar och böner skrivna av troende. Om man ville hänga upp en egen gick det att köpa.
Rött träräcke omger en ljusblå upphöjd yta på marken. På räckena har cirk 100 små kaninfigurer placerats ut.
På dessa röda räcken stod det över 100 små kaninfigurer.
En stenstaty av en kanin på en stenpiedestal. I bakgrunden finns en stor tavla med många små avlånga vita träbitar med japansk skrift på.
På väg ut från Okazaki Shrine, möjligtvis fertilare än någonsin tidigare.

Grillspett till lunch på Nishiki Market

Efter vandringen och besöket till Okazaki Shrine är det nu äntligen dags för lunch. Jag tar bussen tillbaka till centrum, specifikt till stadens klassiska marknad Nishiki Market.

Längst fram i en buss som kör genom en storstad. Busschauffören har en svart hatt och en vit skjorta och bär munskydd.
Ombord på en av stadens väl luftkonditionerade bussar.
Enfilig bilgata genom ett område med låga hus och små butiker på varje sida. På gatans trottoarer promenerar en del folk.
På den sidogata som ledde till ena ändan av Nishiki Market.

På denna långa och smala gata som fokuserar på råvaror och matlagning finns det över 100 små och några lite större butiker och matställen där man kan prova alla möjliga maträtter.

Nishiki Market har likt mycket i Kyoto gamla anor. Den första butiken här ska ha öppnat runt 1310. Idag kallas gatan ”Kyotos kök”.

Rätt fort hittar jag en mysig food court med ståbord och flera matstånd som säljer grillspett och tempura med fisk, skaldjur, kött och grönsaker. Perfekt lunch!

Lång och smal shoppingarkad med matstånd på varje sida och ett färggrannt glastak. Det är trångt med folk.
Början på den långa gatan i Nishiki Market.
Lång och smal shoppingarkad med matstånd på varje sida. Till höger finns ett tehus med bred ingång och en skylt som lyder "Snoopy Cha-ya".
Det blev ett snabbt stopp på tehuskedjan Snoopy Cha-ya.
Här köpte jag ännu en kylskåpsmagnet till samlingen.
Kock med blåa kläder vispar ihop en ljus smet i en skål i ett matstånd. I ståndet finns det massor med friterade skaldjur .
Mitt emot fanns en food court med fokus på grillspett och tempura.
Trång matsal med flera runda ståbord. Till vänster säljer flera matstånd grillspett. Många matgäster är på plats.
Trots att det var mycket folk på plats fick jag ett eget bord.
Tre papptallrikar med två grillspett var står på en trätunna bredvid ett stort stålglas med isbitar i.
Jätteräk, kammussla och tioarmad bläckfisk. Två grillspett av varje blev det.

Efter lunchen strosar jag runt bland den till synes oändliga mängden butiker i området. Under skydd från solen smeker den svala luften från butikernas luftkonditionering mina knän och vader.

Taket och luftkonditioneringen i butikerna hjälper dock inte mot hettan. Det är fortfarande 34 grader utomhus.

Efter en stund blir trängseln i kombination med hettan för mycket, så jag tar en kort busstur tillbaka till Kyoto Station. Trots stationens höga fottrafik erbjuder den mindre trängsel.

Lång shoppingarkad som är både inomhus och utomhus. Det är många fotgängare på plats. Till vänster hänger ett halvt litet grönt propellerplan på en vägg.
Efter ett började fler och fler klädbutiker dyka upp.
En liten butik fylld till bredden med ljusa och mörka t-shirts ed tryck. En skylt ovanför ingången lyder "Blue".
På Blue köpte jag en vansinnigt snygg bandtröja.

Panikdrivet kallbad på sento

Väl tillbaka på Kyoto Station satsar jag på ett säkert kort för att svalka mig, iskaffe och en konservativ chokladmunk på Mister Donut.

Kön är dock lång och det öppna fiket är inte ett dugg svalt i den stora öppna delen av tågstationen. När solen plötsligt börjar skina på den soffa jag sitter i blir det olidligt.

Jag tar upp Google Maps och petar in sökordet ”sento”. Jag behöver ett kallt bad, nu!

Google levererar och tio minuter senare står jag utanför det enkla badhuset Taisho-yu. Jag betalar 590 yen för inträde och schampo. Några minuter senare är jag naken vid en sittdusch.

Den kalla vattenkranen kan bäst beskrivas som ljummen, men av badhusets fem pooler har en temperatur på 23 grader.

Likt min badstund i Kagoshima hoppar jag mellan den kalla och de varma poolerna i en timme. Det fyller sakta men säkert på med nya besökare, oftast äldre män.

När jag är klar är klockan strax efter 17:00, vilket också innebär att majoriteten av Kyotos historiska sevärdheter har stängt för dagen. Jag beslutar mig för att dra till Kobe tidigare än planerat.

Utanför ett klassikt japanskt badhus. Fasaden består av ljust kakel och har två ingångar, ett med rött och ett med blått skynke. I mitten står en röd dryckesautomat.
På väg in till vänster på männens avdelning på Taisho-yo.

Häng på futuristiska Kyoto Station

Föredömligt ren och fräsch tillbaka på Kyoto Station tar jag en sista titt på staden innan jag beger mig tillbaka till Kobe för kvällen. Detta gör jag från tågstationens stora takterass.

Rulltrapporna till takterassen är många och på toppen ser det brant ut ned. Är man känslig för höga höjder kan det kännas i magen.

Stor öppen yta i en futuristisk tågstation med flera våningar och väldigt högt till tak. På bottenplan är det mycket folk i rörelse. Rulltrappor leder upp till stationens övre sektioner.
Vyn från första våningen i Kyoto Station.
En mycket bred och lång trappa i flera sektioner som leder upp till ett område under bar himmel på en tågstation. Till höger finns även två rulltrappor.
En av sektionerna med trappor och rulltrappor som tog en upp.
Stor och öppen terass med grått stengolv med tre pastellfärgade skulpturer på tre vita ben var. Fem personer står och kollar in skulpturerna.
På de lägre våningarna kunde man också se ut över centrum.
Vidöppen takterass med utsikt över en storstad via stora glasfönster. Fem personer är på plats.
På takterassen fanns det ingen skugga, men det fläktade åtminstone.
Milsvid utsikt över storstaden Kobe. Långt bort skymtar lummiga berg. Himlen är nästan helt molnfri.
Den milsvida och dimfria utsikten från takterassen.
En mycket bred och brant trappa i flera sektioner leder in en futuristisk byggnad gjord av glas och metall. Några personer går ner för trappan.
Den branta vägen ner till tågperrongerna.

När vänner och bekanta frågat mig om att besöka Kyoto har jag alltid sagt att man bör bo här om man verkligen vill hinna se stadens historiska sevärdheter.

Dock har jag nu lärt mig att det funkar nästan lika bra med en eller flera dagsutflykter från Kobe, Osaka eller någon annan närliggande stad i Kansai-regionen.

Imorgon ska jag faktiskt hit igen. Då för att besöka ett svårbokat museum söder som centrum.

/Alexander