Med 100 kilometer i benen efter cykelsträckan Shimanami Kaido behövde jag återhämta mig. Därför var ett nästa stopp på resan Beppu, staden mest flest varma källor per kapita i hela Japan.

Varma källor finns över hela Japan tack vare landets vulkaniska mark. Här möts nämligen fyra av jordens sju kontinentalplattor, vilket också tyvärr är orsaken till landets återkommande jordbävningar.

Därför livnär sig många städer på onsenturism genom på att locka nationella och internationella turister till deras naturligt varma källor med mineralrikt vatten.

I prefekturen Oita på Japans södra ö Kyushu ligger Beppu, staden som har flest varma källor per kapita i hela landet. Här ska jag spendera två nätter!

Två tågbyten från Onomichi

Efter att ha sovit som en klubbad säl på Green Hotell Onomichi nere vid stadens hamn konstaterar jag glatt att benen fungerar efter gårdagens cykeltur på 100 kilometer.

Tydligen har jag inte bokat frukost på hotellet, men det är inget som den lokala konbinin inte kan lösa för en billig peng.

Efter att ha badat badkar och samlat upp mina kläder och prylar som alla ligger utspridda över hela hotellrummet beger jag mig till Onomichis tågstation som ligger några hundra meter bort.

Först väntar ett lokalt tåg till Fukuyama, Shinkansen till Kokura i Kyushu och sedan ett regionalt till ner till Beppu på öns östra sida.

En flaska kaffe, en inslagen risboll och en inslagen macka. Alla ligger på en säng.
Boss Coffee, en bit onigiri och en macka. En typisk konbinifrukost.
Lång hamnpromenad i trä med bänkar och parasoll så långt ögat kan nå. En röd resväska stör vid den närmsta bänken.
Precis som senast hann jag inte se något mer av Onomichi än hamnen.
Öppen yta på en tågstation. En röd väska står i förgrunden. En mörk ring hänger i taket med gult ljus i mitten.
Byte på stora och varma Kokura Station.
Två tågperronger med två spår emellan. En man står och fotograferar spåren. I fjärran syns lummiga berg.
I väntan på det regionala tåget till Beppu.
Staty på en gammal man med händerna i luften. Ett barn hänger i hans kappa. Står framför en tågstation.
Staty över den barnkäre Aburaya Kumahachi (1863 – 1935) som startade stadens idag stora turismindustri.

Incheckning på flott hotell

Efter att ha bott på ett vandrarhem och två enkla affärshotell med minimala rum är det nu dags för mer lyx på Amanek Beppu Yula-Re.

Jag checkar in tillsammans med det tyska paret Jana och Dominic. Vi träffades två timmar tidigare på Kokura Station och insåg att vi alla skulle till samma stad och bo på samma hotell.

På vägen till hotellet har jag passat på att flexa min skoltyska som glädjande nog ännu håller måttet för enkla samtal.

Efter incheckningen beslutar vi oss om att käka middag lite senare när jag nämner att jag hittat flera lovande restauranger på Tabélog.

En ung man en ung kvinna ler in i kameran i en hotellobby.
Totalt åtta veckor skulle Dominic och Jana vara ute på sin resa som förutom Japan och Kina även innefattade Maldiverna.
Ljus hotellobby med mörkt golv. I taket bildar träpinnar kubliknande mönster.
För att använda en klyshig beskrivning var det ljust och fräscht på hotellet.
Hotellet erbjöd inga dubbelrum, men vad gjorde det när priset var så lågt.
Utsikt över en stor hamnstad med ett lummigt berg i fjärran. En skylt på närmsta huset lyder "Amanek Beppu".
Utsikten från mitt rum på trettonde våningen.
Fasaden på ett grått hotell med 14 våningar. Två gula skyltar lyder "Amanek".
Utanför hotellet senare på kvällen.

Paket till Keiko med Japan Post

Innan middagen har jag dock ett ärende på stadens postkontor. Jag måste skicka ett paket med kläder, souvenirer och kylskåpsmagneter till Keiko i Tokyo.

Trots att jag endast reser med en axelväska och en kabinväska har det blivit lite för mycket att släpa. Jag har med för tunga skor, en skjorta och en t-shirt för mycket samt en helt onödig regnjacka.

Skulptur med två böjda järnrör över en rund pool vid vatten nere vid en hamnpromenad.
Vägen till stadens postkontor ledde mig via hamnen.

När jag går in till postkontoret är jag inte bekymrad. Deras webbplats har föredömlig instruktioner på engelska och här lär de ju lätt kunna tillräckligt.

Dock blir det Nihongo Hard Mode™ när inte en kotte pratar någon engelska. Men med tålamod, lite stöd av Google Translate och hjälp med att skriva ”kläder” med kanji-tecken är paketet skickat.

Achievement Unlocked: Posta paket på japanska!

Ett postkontor längs med en lång gata vid en bilväg.
Utanför stadens postkontor.

Yaikiniku med Dominic och Jana

Tillbaka på hotellet synkar jag, Dominic och Jana och beger oss till närliggande och högt betygsatta Ichiriki (3,65 med 340 recensioner) för resans första måltid Yakiniku.

Utöver ge paret tips för deras dagsturer till Yufuin Onsen och Kagoshima lär jag dem även hur man beställer notan genom att korsa pekfingrarna till personalen. De brister ut i skratt!

Efter berättar att Dominic arbetar som systemutvecklare med fokus på AI sedan flera år. Detta följs upp av att han och jag nördar loss och diskuterar verktyg och best practices för att:

  • Skapa interaktiva prototyper
  • Transkribera audio och video
  • Generera produktionsduglig kod
  • Sammanställa och analysera text

Notera: Det enda ChatGPT har skrivit i denna blog är sticket ”Bortom den blå linjen” i föregående inlägg.

Fasad till restaurang med skjutdörr av trä och röda runda lyktor med svart japansk skrift på.
Restaurangen Ichiriki låg precis bredvid hotellet.
En ung kvinna och en ung man ler brett in i kameran samtidigt som de sitter och äter yakiniku.
Jana och Dominic var båda väldigt nöjda med maten och restipsen.
Stökig bardisk på ett litet matställe som serverar yakiniku.
När en plats blev ledig vid bardisken fylldes den snabbt av en annan gäst.

Häng i takpoolen med nio svenskar

Efteråt beger vi oss alla till hotelles fjortonde våning som förutom ett traditionellt könsuppdelat onsen också har en gemensam takpool.

För första gången under dagen är det lite svalt i luften och i den 31 grader varma pool.

När Dominic och Jana beger sig till rummet stannar jag kvar ett tag. Plötsligt hör jag några ord svenska en bit bort i poolen.

Jag simmar över och snackar med två herrar som berättar att de och hela sju personer till har varit och tävlat i Japanska öppna mästerskapen i judo. Resten dyker snabbt upp i takpoolen.

En i sällskapet känner den åländska judomästaren och poliskomisarien Eva Fellman. Världen är verkligen liten.

Takpool med upplyst blått vatten. Det är mörkt och staden runtom är upplyst.
Detta kan ha varit den första takpoolen jag någonsin badat i.
Två fötter sticker upp ur vattnet i en takpool. I fjärran syns ett berg mot den mörka himlen.
Känslan här var den total motsatsen till de sista kilometrarna på Shimanami Kaido kvällen innan.

Rundtur bland dödligt heta källor

Nästa dag är det sovmorgon och finfrukost innan det är dags för en sevärdhet som nog kan klassas som lite av en turistfälla, stadens Jigoku (översätts bäst till helveten).

Det handlar om sju dödligt heta källor på strax under 10 grader som ligger nära varandra norr om centrum. Där kan man köpa ett biljetthäfte och sedan besöka dem en efter en.

Ljus bricka med en kopp kaffe, ett glas juice, en liten skål ris och en större tallrik med frisk.
Klart att föredra över en konbinifrukost.
Bred stenlagd ingång till en lummig park. Cirka tio personer står och tittar på träden och buskarna.
Ingången till den första källan Umi Jigoku.
En rund ljusblå varm källa ryker omgiven av en lummig park. Framför såt en ung kvinna och poserar.
Umi Jigoku är cirka 200 meter djup och ryker ständigt.
En grusgång går genom en välansad trädgård till tre röda torii-portar. Det ryker bakom den. I fjärran lummiga berg.
Parken runt Umi Jigoku var toppen att gå runt i.
Jag tittar in i kameran med vinden i håret och solglasögon på. I bakgrunden ryker en ljusblå varm källa.
Som väntat luktade det ruttna ägg på nära håll.
Liten varm källa med grå lera som puttrar.
Oniishibozu Jigoku med sin bubblande gråa lera.
En sliten dryckesstation i trä. En skylt förklarar att vattnet är 80 grader varmt.
Detta vatten från Kamado Jigoku smakade som soppspad med svag sälta.
Grön och vit mjukglass in en strut framför en blå varm källa.
Matcha- och vaniljglass smakade klart bättre.
En stor krokodil ligger på en markplätt på en liten inhängnad omgiven av en buske och ett träd.
Oniyama Jigoku hade förutom sin varma källa en stor krokodilpark. Som vanligt i är det ofta dåligt djur behandlas i parker som denna.
Rund orange varm källa som ryker.
”Is this real life or is it Fanta sea?” – Freddie Mercury. På Chinoike Jigoku.

Ångkokt mat under jord

Det är inte bara mineralrikt varmt vatten som Beppus vulkaniska mark producerar, även enorma mängder ånga måste komma ut.

I århundraden har befolkningen använt det för att ångkoka mat och det kan själv göra (med stora skyddshandskar) på närliggande Jigokumushi Kobo Steam Cooking Center.

Tillvägagångssättet är enkelt:

  1. Köp matbiljetter via ställets automat
  2. Lämna in biljetterna till receptionen
  3. Hämta den råa maten från köket
  4. Sänk ned maten i en av stålcylindrarna
  5. Vänta en kvart medan det ångkokas
  6. Douzo!
En biljettautomat för att beställa mat. Till vänster en matris med bilde rpå vad man kan beställa.
Jag valde ett set med grönsaker och kött.
Tre stora ugnar för att omkoka mat stor på rad och ryker.
De många cylindrarna som ständigt var fulla med mat.
Ångkokt kött och grönsaker i en stor plåtsil.
Majs, fläskkött, kyckling, potatis, shiitake med mera.

Utkikstorn istället för bergstopp

Ursprungligen var min plan att senare ta linbanan till 1 375 meter höga Mount Tsurumi för en utsikt över staden. Men på grund av den starka solen och att det stänger 17:00 blir det badkaret, igen.

Senare är jag dock fortfarande sugen på en fin utsikt och googlar upp det moderna och 125 meter höga Global Tower. En halvtimme senare och 300 yen fattigare ser jag solen gå ner över staden.

Gata mellan lägenhetshus och bostadshus. I fjärran syns ett utkikstorn bakom en park.
Det besynnerliga tornet från fjärran.
Fina rader av färggranna blommor i en stor park med stora buskiga träd.
På väg genom stora och lummiga Beppu Park.
Inuti en glasbur med stålramar högt uppe i ett utkikstorn över en hamnstad.
Uppe i glasburen kunde man se hela Beppu.
Utsikt över en lummig park och en stor. Till höger finns en lummig bergskedja.
Nedan låg Beppu Park och i fjärran prefekturen Oita (huvustaden).
Bred ingång till en park omgiven av höga lummiga berg.
Ingången till parken på väg tillbaka till centrum.
En stadskärna med bilväg i mitten, många ljus och lyktor, fasader med skyltar och gatukonst. Folk är ute i rörelse.
På jakt efter konbinimiddag inne i centrum.
Lång shoppingarkad med många butiker på varje sida. Några personer går i mitten.
Varje stad verkar ha en shoppingarkad med oväntade butiker. Det är den totala motsatsen till generiska svenska städer med sina H&M, Lindex, Kappahl och Espresso House.

Mer häng i takpoolen

Kvällen avslutar jag med att hänga i takpoolen, packa och gå och lägga mig tidigt inför morgondagens tidiga avfärd.

Kläderna och håret luktar fortfarande lite ägg från tidigare idag. Passande nog kommer jag bada bort lukten på resans nästa stopp.

Takpool sent på kvällen. Vattnet är blått och upplyst. Stadens höghus kan ses nedanför.
Ett sista långt dopp uppe bland Beppus hustoppar.

/Alexander