Vilken den mentala höjdpunkten från denna resa blir kan bara framtiden utvisa. Den fysiska höjdpunkten kommer dock alltid att vara toppen på 3 776 meter höga vulkanen Mount Fuji.

Två timmar västerut från Tokyo eller cirka fyra timmar österut från Kansai-regionen ligger en av Japans populäraste resortorter 1 000 meter uppe i bergen, Fuji Five Lakes.

Här finns som namnet säger fem insjöar omgivna av lummiga bergskedjor. Störst och mest tillgänglig är mysiga Lake Kawaguchiko med sina kringliggande hotell.

Strandområde vid en stor insjö omgiven av lummiga berg och hus nere vid vattnet. Ett tiotal personer står nere på stranden.
En del av vattenbrynet vid Lake Kawaguchiko.
Brygga med två motorbåtar sträcker sig ut på en enorm insjö omgiven av flera lummiga bergskedjor.
En av flera bryggor med förtöjda motorbåtar vid norra delen av sjön.

Fokus på Mount Fuji

Fuji Five Lakes är dock klart mest känt för att det ligger vid foten av Japans högsta berg, 3 776 meter höga vulkanen Mount Fuji.

Mount Fuji är Japans mest kända landmärke och finns med på Unescos världsarvslista sedan 2013.

Jag är alltså inte här för att få en fin utsikt över Mount Fuji, jag är här för en fin utsikt från Mount Fuji. Under två dagar är planen att bestiga, sova på och ta mig ned för detta unika landmärke.

Stor sjö omgiven av lummiga kullar, buskar och träd. I fjärran syns enorma Mount Fuji.
Denna fotoplats var så etablerad att den fanns på Google Maps.
Stor insjö med byggnader längs med vattenbrynet. I fjärran syns enorma Mount Fuji. Moln ligger runt vulkanens fot.
Mount Fuji är ofta täckt av dimma. Lyckligtvis inte denna kväll.

Förutsättningar för att bestiga Mount Fuji

Om du vill ta dig till toppen av Mount Fuji är det inte bara att smeta på solkräm, knyta vandringskängorna och fylla ryggsäcken med Pocari Sweat – du måste också tänka på detta:

Synka semestern med klättringssäsongen
Trots att Japan är varmt och behagligt från april till oktober är inte Mount Fuji det. Säsongen för klättring inleds vanligtvis i början av juli och håller på till mitten av september. I år var första dagen 1 juli.

Välj vandringsled
Bara en fyra vandringsleder öppnas när säsongen börjar, populära Yoshida Trail. De övriga lite svårare lederna öppnas lite mer än en vecka senare. Jag klättrade alltså på Yoshida Trail.

Boka en stuga
Om du vill klättra säkert och ha tillräckligt med tid på dig behöver du boka en stuga. Då kan du ta dig dit på dagen, vila på kvällen och sedan klättra upp mitt i natten för att hinna se soluppgången.

Jag rekommenderar starkt att du bokar en stuga på den åttonde stationen. Då blir klättringen på natten mindre brutal. Här är stugorna (som bara finns på Yoshida Trail):

Stugorna kostar 900 – 1 000 kr för en natt och då ingår middag och frukost samt sovsäck, kudde och filt. Det finns givetvis inga duschar.

Reserva en plats för dagen
I ett försök att minska ”trycket” på Mount Fuji måste man från och med 2025 reservera en plats för 4 000 yen, oavsett vilken vandringsled man väljer.

Populära Yoshida Trail har även en maxgräns på 4 000 besökare per dag. Med andra ord bör du reserva din plats så fort som möjligt efter att du bokat en stuga.

Under 2024 överskreds gränsen på 4 000 klättrare på Yoshida Trail på endast några få dagar.

Fixa lämplig utrustning
Mount Fuji är i bästa fall en tuff och i värsta fall en brutal klättring. Du behöver dessa kläder och utrustning:

  • Vattentäta byxor och jacka
  • Vandringskängor
  • Huvudbonad
  • Solglasögon
  • Pannlampa
  • Underställ
  • Varm tröja
  • Ryggsäck
  • Handskar
  • Gåstavar

Även om det är varmt vid foten av berget är det sällan det på toppen. I juli brukar temperaturen ligga runt fem grader, men den kan hamna på minus. Sen finns det risk för regn och blåst.

Hur jag tog mig upp till och ned från toppen

Här är hur mina dagar såg ut före, under och efter klättringen.

Köpa och hyra utrustning

Trots att jag hade tagit med och köpt kläder jag kunde använda var det inte i närheten av vad jag behövde. Därför hyrde jag utrustning.

Efter lite efterforskning kändes La Mont som det givna valet. Hos dem kan man hyra set till rimliga priser. Inga reservationer behövs, du kan gå till butiken och hyra samma dag som du klättrar.

Jag besökte till La Mont dagen innan för att prova storlekar och få råd och tips.

Dock behövde jag komplettera genom att köpa ett par handskar från obekanta kedjan Workman och sportsockor från Uniqlo där jag är stamkund både i Japan och i Stockholm.

Parkeringsplats utanför en stor butik med en skylt som lyder "La Mont Climbing Gear Rental Shop".
Utanför La Mont nära Kawaguchiko Station dagen innan.
En trädisk i en butik. ovanpå disken ligger ett par gångstavar, en ryggsäck och en påse med ett par kängor i.
Mitt set som vi gick igenom inför morgondagens upphämtning 09:00.
Fyra bilar står parkerade utanför en grå och tråkig fasad med en gul skylt som lyder "Workman".
Personalen på La Mont tipsade mig om Workman för handskar.
Hand håller i ett par gulsvarta handskar framför en hylla med handskar i olika färger.
Då jag blivit en rätt så händig karl på senare år kommer dessa arbetshandskar att komma väl till nytta på Åland i sommar och i höst.
Hand håller i ett par svarta sockor. I fjärran syns Mount Fuji och en röd skylt för butikskedjan Uniqlo.
Jag har aldrig shoppat med bättre utsikt än på denna Uniqlo.

Mental förberedelse och kolhydratsladdning

Även om jag var lite nervös kände jag mig mestadels trygg inför klättringen med Shimanami Kaido och i Mount Aso i ryggen. Sen hade jag fått bra tips av en resebekant, men mer om honom senare.

Kvällen innan klättringen gick jag runt och beundrade Mount Fuji och såg till att fylla på med kolhydrater.

Jag stor på en parkeringsplats utanför en liten matbutik och tittar ut över Mount Fuji. Jag har ryggen åt kameran.
Trots all planering hade jag lite huvudbry dagen innan.
Ung kille med blå tröja och ljus keps ler in i kameran framför en liten matbutik framför Mount Fuji.
Fransmannen Max hade inte bestigit, men klättrat lite vid Mount Fuji. Vi hjälpte varandra att ta bilder vid detta populära fotoställe.
Stor och gråblå torii-port på en lång gata i en stad. I fjärran syns Mount Fuji.
Tack vare det klara vädret var Mount Fuji synlig hela dagen innan.
Brunnslock som föreställer vulkanen Mount Fuji. Det har färgerna blått, vitt, gult, rosa och svart.
Landmärket prydde också stadens brunnslock.
Fyra skålar mat på en svart bricka på en träbänk. Huvudrätten är friterat griskött med ris.
250 gram tonkatsu med ris, soppa och grönsaker kvällen innan.

Buss och taxi till vulkanens fot

Nästa morgon tar jag tid på mig eftersom jag först kan hämta min utrustning vid 09:00. Trots gårdagens middag äter jag obscent mycket hotellfrukost för att fylla energidepåerna.

För att inte slösa energi tar jag hotellets skyttelbuss till centrum följt av en stadsbuss till La Mont för att byta om och packa ryggsäcken. Efteråt blir det taxi till startpunkten.

Bit buss har stannat vid en hållplats i en stad. Utanför gör en äldre kvinna med en blå tröja.
På väg till La Mont för att hämta min utrustning.
Jag tar en bild framför en spegel. Jag ahr vandringskläder på mig och ler.
Kittad och klar på La Mont.
Japansk svartklädd man med glasögon ger tummen upp och ler för kameran. Han står inne i en butik som hyr ut vandringskläder.
Personalen hjälpte mig beställa en taxi och önskade mig lycka till.

Till skillnad från de absolut flesta klättrare idag ska jag inte börja på populära Fuji Subaru Line 5th Station som ligger 2 305 meter ovanför havet.

Istället ska jag börja vid Mount Fujis fot vid shintohelgedomen med det långa namnet Kitaguchi Hongu Fuji Sengen Shrine, 850 meter ovanför havet.

Min rutt från foten av Mount Fuji är klart mer hardcore och kommer förlänga klättringen med många timmar och tiotusentals steg.

Skogsvandring i flera timmar

Efter tio minuter i taxin önskar chauffören mig lycka till då han vet att vandringen jag gör är tuff. ”Ganbatte ne”, säger han åt mig med ett leende samtidigt som han knyter näven.

Klockan är nu 09:30. Jag har till 21:00 på mig att ta mig till min stuga och checka in. Annars blir jag utan mat och kanske även sovplats.

Lång grusgång genom en tät skog med höga barrträd. Långs med gången står stora stenlyktor med några meters mellanrum.
Den episka skogsvägen in till Kitaguchi Hongu Fuji Sengen Shrine.
Tre röda tempelhus med svart tak på en stor grusgård. I mitten på gården växer ett enormt barrträd.
Till höger om områdets byggnader skulle vandringsleden börja.
En skylt som pekar till höger vid två vägar i en skog. Text på den lyder "Mt Fuji Yosnida Trail".
Det var tydligt skyltat så jag behövde inte använda Google Maps.
Smal stig genom en lummig skog. En skylt innan stigen visar en enkel vägbeskrivning.
Så här såg vägen ut de kommande kilometrarna.
Smal asfalterad väg genom en gles barrskog. På ett träd i förgrunden finns en gul skylt som varnar om björnar.
Efteråt blev det mer uppstyrt. Skylten varnade för områdets björnar.
Jag står vid en stig in till en skog och ler mot kameran med vandringskläder på mig.
Efter ett tag nådde jag ett vägskäl, men skyltningen röjde alla tvivel.

Fallfärdiga stationer uppe i skogen

Efter drygt två timmar i skogen når jag Umagaeshi 1 450 meter ovanför havet. Här anses den faktiska starten till Yoshida Trail ligga.

Här ligger också första rastplatsen. Jag köper en flaska vatten av den trevlige äldre mannen som driver stället. Han ställer mig några frågor om Finland innan han önskar mig lycka till.

Äldre japansk man med svart förkläde står vid en stuga i en skog och ler samtidigt som han håller upp båda tummarna.
Behövlig sitt-, vatten- och peppaus innan jag drog vidare.
Stengång följt av en stentrappa går genom en skog. På sidorna av gången står stenlyktor, en staty och ett hus.
Precis vid starten på Yoshida Trail.

Kort senare blir skogen tätare och lutningen brantare. Jag passerar vandringsledens första och andra stationer. Dessa har inte använts på evigheter och är nu fallfärdiga men atmosfäriska ruckel.

En vandringsled genom en skog. På leden finns en gammaldags trappa byggd med smala trädstammar.
En av många trappor gjorda av trädstammar på leden.
Gammalt och fallfärdigt hus jämte en vandringsled i en skog.
Den första stationen på Yoshida Trail hade sett bättre dagar.
Gammaldags liten träbro över vatten i en lummig skog.
Jämfört med tidigare var nu omgivningen mysigare.

Hakar på amerikaner upp över trädtopparna

Hittills har jag vandrat helt ensam, men nu börjar jag komma ikapp och förbi enstaka andra ensamma vandrare. Efter ett tag ser jag två personer hjälpa en tredje person att ta sig fram.

Detta är ett gäng amerikaner som likt mig börjat vandra från foten av Mount Fuji. Joe heter en av killarna. Vi blir att prata om platser att vandra på i USA, men också om sprit smaksatt med salmiakki.

Joes tidigare finske kollega Sampo älskade tydligen att bjuda honom på sprit med salmiakki när tillfälle gavs. Han ler åt minnet.

Deras kompis har fått rejält med kramp i banen och får kämpa sig genom skogen tills vi når en bilväg. Tyvärr måste han avbryta och ta en taxi tillbaka då det kommer bli rejält tuffare.

Fem män i vandringskläder står långs med en väg och poserar. Jag står längst till höger och håller i två gångstavar.
Joe i mörkblommig skjorta bredvid mig. I mitten stod hans vän som tyvärr fick avbryta vandringen.

Kort efter börjar jag snacka och vandra med Ian och Mary från St. Louis, Missouri. Jag såg dem på vandringsleden tidigare, men de höll ett högre tempo. Nu är jag ikapp och vi hittar ett lunchställe.

Ian och Mary befinner sig i Japan i nästan tre månader. Vi blir paffa då vi inser att vi cyklat Shimanami Kaido och vandrat i Mount Aso nästan samtidigt.

Efter en rejäl portion med ris och curry är jag lika mätt som lättad. Någonstans tidigare vandringsleden har jag tappat min konbinimacka. Tillsammans drar vi vidare.

Ungt par med svarta glasögon och svarta kläder dricker varsin läsk med en glassboll i sittande utomhus vid ett träbord.
Ian var förvånad över att man kunde få en Coke float (glassboll i Coca Cola) här uppe i bergen.
Grusgång förbi två slitna gamla små hus. Det är dimmigt i skogen som omger husen.
Sol, regn, åska och här dimma. Vädret ändrades ofta.
Ungt par med svarta glasögon och svarta kläder håller om varandra på en vandringsled. I bakgrunden syns lite skog i en tjock dimma.
Nöjda miner när vi kommit upp över trädtopparna.

Bergsklättringen inleds

Nu har vandringen pågått i nästan fem timmar. Det känns i benen då sträckan gått skoningslöst uppåt vid varje böj. Nu blir det klart värre.

Vi når ett område med lös och grå vulkansten. Leden blir brantare och går i sicksack så långt ögat kan nå. Ian och Mary börjar dra ifrån, men jag säger att vi helt enkelt ses senare.

Vandringsled går uppåt över kulle med grå vulkansand och em del gröna buskar. Ett par med varsin ryggsäck och svarta kläder promenerar uppåt.
Det var här de flesta klättrare anslöt från Fuji Subaru Line 5th Station.
Jag tittar in i kameran och ser lätt besvärad ut. Jag har en vit jacka och ett rött bandana. Bakom mig är det mycket dimma.
Trött i benen, men också skönt nedkyld av den svalare temperaturen.

Skottar, amerikansk militär och 15-årig kines höjer moralen

Efter att ha stakat mig upp med mina oumbärliga gåstavar blir vandringen roligare igen när jag börjar vandra med amerikanske Angel som är stationerad på en av USA:s militärbaser i Okinawa.

Angel visar en flaska fint matchavin som han ska recensera på toppen. Han berättar att han brukar recensera vin varje gång han bestiger ett berg.

När jag frågar hur många gånger Angel gjort detta tidigare säger han att detta blir andra gången totalt. Vi garvar.

På en av stationerna snackar vi med skottarna Tom och Jack. Det visar sig att de ska bo på samma stuga vid åttonde stationen som jag. Angel har dock sitt boende på den sjunde stationen.

Tre unga killar sitter på en bänk. Två ler och ger tummen upp. En Håller i en vandringspinne och en flaska vatten.
Skottarna Tom och Jack tillsammans med Jorge som samlade stämplar på sin vandringspinne.
Ung japansk tjej står i en kiosklucka, ler och visar fredstecknet. I lockan finns även en del godis.
Varje stuga hade en kiosk som erbjöd drycker och godis. Vissa hade även öl och varm hemlagad mat man kunde köpa.

Innan sjunde stationen börjar det bli brant och vasst. Jag får minska längden på gåstavarna och ibland klättra med både händer och fötter samtidigt. Det pirrar skönt i magen!

I det branta partiet ser jag två franska kameramän filma en ung kvinna som klättrar. Hon har specialproteser för båda sina ben och armar.

Lummigt och stenigt berg med en röd torii-port på toppen jämte ett hus.
På väg upp för det branta partiet till sjunde stationen.

Här hakar kinesen Jasper på mig och Angel. Trots att han bara är femton år gammal pratar han suverän engelska och bestiger Mount Fuji ensam. Han ska också till åttonde stationen.

”What the fuck man! There’s even more!?” – Jasper när dimman skingrar sig och vi ser resten av leden.

Vid sjunde stationen tackar Angel för sig. Vi ska dock försöka ses på toppen imorgon då jag verkligen vill se hans vinprovning. Jasper och jag fortsätter uppåt.

Jag noterar också min lätta huvudvärk sedan en timme tillbaka. Möjligtvis är det ett symtom på höghöjdssjuka då jag klättrat snabbare än jag trott. Det känns som en lätt bakfylla.

Ung kinesisk kille med blå jacka och mörka byxor visar fredstecknet i början av en stenig vandringsled. I bakgrunden finns några byggnader
Jasper gör sitt bästa för att hålla humöret uppe då de kvarvarande backarna till åttonde stationen höll på att knäcka honom.
Brant och stenig vandringsled rakt upp för ett enormt berg. Tre personer håller på att går upp för leden. I toppen finns det byggnader.
Hack i häl på Joe och hans vänner igen.
Väldigt brant och stenig backe upp till ett hus på ett berg. Sju personer håller på att går upp med vandringsstavar.
Denna del av klättringen var riktigt rolig! Jag var inte ett dugg trött och tog mig upp i raskt tempo.
Lummig vandringsled upp för ett massivt berg. Nedanför leden finns flera tre byggnder. I fjärran täcker dimman en dal.
Sjunde stationen och resten av vandringsleden sedd från ovan.
Äldre japansk med med gul mössa och tröja sitter utanför ingången till ett vandrarhem. Ovanför dörren står det "3100 m".
Bara hundra meter kvar till min stuga.

Incheckning för Miroyama-san

Efter några korta ryck och lika många korta vilopauser är jag slutligen uppe vid den stora terassen vid min stuga Hakuunsho.

Jag och några andra tas emot av den härligt entusiastiska personalen som i raskt tempo går igenom:

  • Var vi ska lägga skorna
  • Var vi har våra sovplatser
  • Hur vi laddar våra mobiler
  • Tofflorna för toalettbesök

Sen blir det äntligen middag inklusive tips för oss som tänkt gå upp mitt i natten och klättra till toppen för att hinna se soluppgången. Jag går sedan och däckar vid 19:00.

Personalen har svårt att uttala mitt efternamn så jag förklarar att det är Moriyama på japanska. Resten av besöket kallas jag entusiastiskt för Moriyama-san.

Grusterass utanför ett vandrarhem på ett berg. Folk står ute vid terassens räck och inne i stugan. Himlen är molnig och det börjar bli mörkt.
Äntligen uppe vid min stuga på 3 200 meter höjd.
En korridor i ett vandrarhem. Till vänster står skor i en hylla, till höger hänger en brandsläckare och längt bort finns sovplatser.
Givetvis tog vi av skorna innan vi klev in i stugan.
Lång sovsal i en stuga. På golvet ligger sovsäckar jämte varandra och kläder hänger från taket. Det ser mysigt ut.
I min sovsal på stugans övervåning.
Liten sovplats i ett vandrarhem. På golvet ligger en sovsäck och på en hylla ovanför den ligger lite kläder. I förgrunden hänger en ryggsäck från taket.
Det var riktigt gött och mysigt att lägga sig här.
Två unga killar med mörkt hår ger tummen och ler sittande på rumpan vid ett lågt matbord.
Jack och Tom anslöt till middagen.
Sju stycken skyltar på en skjutdörr i glas i ett vandrarhem. Skyltarna tar upp tips för att ta sig till Mount Fujis topp samt vett och etikett.
Vett och etikett för gäster samt hålltider för att hinna se soluppgången.

Vidare upp mot toppen vid 02:30

Fem timmar senare vaknar jag strax innan 02:00. Sovsalen har nästan blivit tom på gäster som begett sig mot toppen. 02:30 har jag satt på mer kläder, aktiverat pannlampan och är också på väg.

Det är kyligt ute nu, men enstaka västerlänningar vandrar ändå i shorts och linnen.

Trappa upp för en snäv och ganska brant vandringsled. Det är natt och olika lampor lyser upp leden.
De sista 600 metrarna till toppen bestod av en enda lång ljusslinga i natten. Man kände sig inte ensam i mörkret.
En skylt omgivet av mörker som säger att det är 400 meter till toppen av Mount Fuji och att det kommer ta 35 minuter att gå.
Det gick segt men stabilt uppåt.
Brant bandringsled uppför ett berg. I slutet på leden står en vit torii-port. Det är mörkt ute men börjar ljusna.
Den sista torii-porten innan toppen.

Solen kommer efter en halvtimme

Jag är uppe strax innan 04:00. Nästan två och en halv timme har det tagit att bege sig till toppen från min stuga. Jag går runt bland folkmassorna med ett leende.

Stämningen på toppen är härlig! Det känns som att vara på en bra festivalcamping.

Tyvärr hittar jag inte Angel och hans vin. Jasper syns inte till heller, men det är många på plats och utspridda på ett stort område. Ian skriver senare på Instagram att han och Mary kom hit 03:20.

Solietter av tio personer vid ett räcke på toppen av Mount Fuji vid soluppgång.
Direkt uppe vid räcket var det fullt med folk.
Utsikt över brant berg följt av en grön dal under ett molntäcke. Solen håller på att går upp.
En titt ned för sluttningen.
Ett femtiotal personer står på ändan av en bergstopp och tittar på ett molnlandskap. I fjärran går solen upp.
Åsen var full med förväntansfulla besökare.
Rödgul soluppgång ovanför ljusblåa moln.
En soluppgång jag sent kommer att glömma.
En man och en kvinna i gråa regnkläder och mössor håller om varandra och ler in i kameran. En av dem håller i en flaska.
Kaliforniabon Cole och hans syster (minns ej hennes namn) bjöd på sake och hjälpte mig att ta bilder uppe på toppen.
Stor vulkankrater under blå himmel.
En titt på Mount Fujis krater efter solen hade gått upp.
Folkmassa på toppen av Mount Fuji. Alla har färggranna träningskläder på sig. Himlen är klarblå.
Det fylldes på med besökare även efter solnedgången.

Monoton och plågsam nedfärd

Jag stannar mindre än en timme på toppen. Visst, utsikten är oemotståndlig men den ska jag ju titta på samtidigt som jag promenerar ner för vulkanen också.

Först ser jag fram emot att gå i en lång nedförsbacke, men det blir snabbt olidligt med det sliriga och lösa gruset i en annan del av Yoshida Trail som man bara tar neråt.

Vandringsled upp för ett berg som går i sicksack.Folk promenerar upp. I fjärran syns en lummig dal och moln.
Först gick vi ned för samma vandringsled som vi gick upp för.
Massiv sluttning bestående av grå och röd vulkansten ned till en lummig dal. I fjärran syns moln ovanifrån.
Tänk att åka en ned här med en STIGA Snowracer.
Jag tittar in i kameran vid en hus vid en vandringsled. Jag har svarta solglasögon och en svart uppdragen tröja med huva. I bakgrunden syns moln så långt ögat kan nå.
Planen var en kort paus vid ett av husen på den åttonde stationen.
Ett mörkt metallräcke framför ett vidöppet landskap täckt med moln.
Pausen förlängde jag här vid räcket.
En lång backe som går i sicksack nedför ett enormt berg bestående av röd vulkansten. I fjärran syns ett molntäcke så långt ögat kan nå.
Den här sliriga och tråkiga vandringsleden tog över två timmar.
Påle med text på vid en vandringsled. I fjärran syns ett vidöppet landskap täckt av moln.
Tur att utsikten var fullständigt magisk.
Hand håller i en svart påse med gul text som lyder "Tough Gummy". I bakgrunden syns moln och en bergssluttning.
Även tur att jag hittade min sista påse Tough Gummy.
Väldigt brant backe på ett berg bestående av mörk vulkansten.
Enstaka grupper gick ner för stängda Subashiri Trail. Troligtvis hörde de till en gruppresa med egen guide.

Buss tillbaka till Kawaguchiko Station

När den brutala sicksackdelen av promenaden äntligen är över blir jag på bättre humör. Nu ska jag bege mig till Fuji Subaru Line 5th Station för att ta bussem härifrån.

Skottarna Tom och Jack dyker då upp vid området där Ian och Mary drog ifrån mig igår. De hakar på eftersom de också ska ta bussen.

Bred grusstig längs med en sluttande berg. En halvöppen betongpassage står till vänster på stigen för att skydda mot ras.
Dessa passager som skyddade mot stenras fanns några kilometer från Fuji Subaru Line 5th Station.
Ett öppet torg nedan för skog. En del folk går runt och tittar sig omkring. Till höger står fyra hästar fastspända vid några räcken.
Utöver de fina hästarna hann jag inte se något på Fuji Subaru Line 5th Station innan jag tog första bästa buss härifrån.

Vid det stora turistiga torget vidd busshållplatsen skiljs vi åt. Sen när den klart försenade 07:45-bussen dyker upp strax efter 08:00 struntar jag fräckt i killarna och hoppar på den.

Energinivån är på noll och jag behöver åtminstone ett kallt och ett varmt bad.

Fyra trötta personer i en buss. Två sitter på säten och sover. En sitter på golvet. En stor lutad mot ett handräcke.
Utmattade vandrade på bussen tillbaka till Kawaguchiko Station.

Tillbaka Kawaguchiko Station tajmar jag ett pendeltåg perfekt och lämnar sedan tillbaka min hyrda utrustning till La Mont blott fem minuter efter att de öppnat.

Med ännu ett tajmat pendeltåg följt av hotellets skytteltrafik är jag på rummet strax efter 10:00. Efter att ha tappat upp ett bad hittar jag en oäten proteinbar från frukosten på min stuga.

Jag glider ner i badkaret och tar en tugga. Proteinbaren smakar bättre än A5 Waguy från Kobe.

Ett stort tack till Cat Dixon

Avslutningsvis vill jag tacka den professionella äventyraren och lika professionella fotografen Cat Dixon.

Förra året sprang jag på honom i nattlivsdistriktet Shinsekai i Osaka där vi blev att prata om fotografering och våra resor.

En och en halv vecka efter vårt möte gjorde Cat samma vandring från Mount Fujis bas upp till dess topp.

Ung blond kille med mustasch och vit skjorta står på en väldigt upplyst och trångt gata om en stativkamera. I fjärran syns ett upplyst torn.
Cat fotograferar i Shinsekei, Osaka 20 juni 2024.

Detta dokumenterade han i en suverän video på sin Youtube-kanal. Utan den och alla frågor han snällt svarat på hade dagens lika episka som dränerande vandring kanske aldrig skett.

Cats video om att vandra upp för och bo på Mount Fuji.

Tusen tack Cat!

/Alexander