För två år sedan bockade jag av cykelsträckan Shimanami Kaido på min bucket list när jag tog mig över inlandshavet Seto. Igår gjorde jag det igen, fast åt andra hållet och med några avstickare.

Shimanami Kaido heter egentligen Nishiseto Expressway och är som namnet säger en tullbelagd expressväg över inlandshavet Seto från Onomichi i Hiroshima till Imabari i Ehime.

Totalt innefattar sträckan 55 broar som knyter ihop Geiyoöarna. För cyklister och fotgängare är den det enda sättet att ta sig mellan Japans öar Honshu och Shikoku.

En blå linje finns målad längs med hela den drygt 70 kilometer långa sträckan som tar dig genom sex öar och över lika många broar.

Först hade jag tänkt spendera två nätter i Matsuyama för att sedan åka färja till nästa destination. Men när det blev dags att boka lockade Shimanami Kaido så pass att jag ändrade mina planer.

Molnig start i Imabari

Med en stadig frukost i magen checkar jag ut strax efter 08:00 på mitt hotell JR Clement Inn. Samtidigt beställer jag leverans av mitt bagage till mitt boende i Onomichi.

Att skicka sitt bagage mellan boenden är en vanlig service i Japan, men då jag alltid rest med endast handbaggage har jag aldrig brytt mig om att testa.

Precis utanför hotellet ligger Imabari Cycle Station. På en kvart har jag hämtat ut min hyrcykel, fått instruktioner och köpt en tub med solkräm och cyklat iväg.

Kort efter att jag lämnat stationen märker jag hur mycket bättre cykel jag fått denna gång. För två år sedan trodde jag kedjan hade hoppat ur vid över 20 tillfällen, nu spinner den som en raskatt.

Jag känner mig som Lance Armstrong, men istället för sterioder i kroppen har jag något bättre – Pocari Sweat!

Fotostopp vid Sunrise Itoyama

Första stoppet bortom den blå linjen är rastplatsen och officiella fotostället Sunrise Itoyama. Denna plats missade jag 2023, men nu är den högst upp på prioritetslistan.

Även om jag cyklat denna sträcka en gång häpnar jag igen när jag ser Kurushima Kaikyō Bridge sträcka sig över inlandshavet Seto.

Behagligt på Kurushima Kaikyō Bridge

Turen över Shimanami Kaidos längsta bro är så behaglig. Det mulna vädret håller hettan borta, det blåser milt och bara ett fåtal cyklister ska åt andra hållet. Jag möter dem med ett leende.

Med sina 4 015 meter var Kurushima Kaikyō Bridge den längsta hängbron i världen när den byggdes 1999. Golden Gate Birdge i San Francisco är 2 737 meter i jämförelse.

Klädbyte på Yoshiumi Iki-iki-kan

Direkt efter att ha korsat Kurushima Kaikyō Bridge är det dags för ett klädbyte. Det räcker med min tunna UV-skyddade jacka från Uniqlo. T-shirten åker in i väskan och jag drar vidare.

Oerhörd utsikt från Kirosan Observatory Park

Dagens andra stopp bortom den blå linjen blir det absolut mest krävande, men leder också till den näst finaste utsikt jag sett i hela mitt liv. Jag ska upp till observatoriet på 307 meter höga Mount Kiro.

Backen upp är strax under 4 kilometer och lutar 5 – 15 grader. När solen gör entre blir det bland det jävligaste jag upplevt.

Väl uppe sveper jag min flaska Pocari Sweat direkt och blir påhejad av klart äldre besökare som kört upp för berget med sina bilar.

En japansk cyklist (med en sällsynt sleeve-tatuering) rullar över, bjuder på en proteinkaka och undrar om jag också ska till Imabari dit han är på väg.

Efter att ha låst cykeln beger jag mig upp till observatoriet. Utsikten är helt oerhörd. Jag går runt och runt på plattformen medan blåsten torkar lite av min svett.

Innan jag ska åka ner för den nu fullständigt livsfarliga backen blir jag att prata med den första västerlänningen på flera dagar, fransk-amerikanske Gabriella.

Gabriella har inte varit i Japan på 20 år (då hon var ett barn) och cyklar nu runt i lugn takt bland Geiyoöarna under några dagar. Vårt inledande meningsutbyte blir roligt.

Gabriella: ”Now that was an incline!”
Jag: ”Yeah, barely got 1,5 kilometers before I had to walk. However, I use a cross bike.”
Gabriella: ”Oh wow! Yes, I made it on my electric without getting off. It’s not like I’m 40.”
Jag: ”I’m am… Well, next year at least.”
Gabriella: ”WHAAAT!? No!”
Jag: 😎

Direkt mot Hakata–Ōshima Bridge

Då avstickaren upp till observatoriet dragit ut på tiden sätter jag på solbrillorna och cyklar direkt till nästa bro för att ta mig från Ōshima till Hakatajima.

Lunch på Hakata Beach

Precis efter bron är det dags för lunchpaus på fina Hakata Beach. Här finns en stor butik, ett litet matställe, en fin sandstrand och ännu ett officiellt fotostopp.

Jag köper en flasha av Ehimes apelsinjuice och en skål med ris och friterad kyckling innan jag svalkar fötterna i vattnet ett tag. Snart ska jag bege mig på nästa avstickare från den blå linjen.

Hirakiyama Park

Sugen på ännu en fet utsikt beger jag mig till Hirakiyama Park som ligger i anslutning till nästa bro.

På Google Maps ser parken klart överkomlig att ta sig till. Men skenet bedrar och efter återigen finner jag mig svettig och slutkörd leda min cykel uppför en slingrig bergväg som inte vill ta slut.

Väl på toppen är det ganska mysigt och jag tar igen mig på en rastplats med tak innan jag kollar in vyerna från en utkiksplats.

På väg ner för den branta backen fläktar det skönt, men denna avstickare känns i efterhand menlös.

Omishima Bridge

Vid Omishima Bridge börjar hettan bli kännbar. De senaste fem dagarna har varit varma och sköna, men också mulna från morgon till kväll och därmed lite svalare.

Tidspress vid Tatara Shimanami Park

På efterföljande ön Omishima känns det lite bättre. Det är plant, nära vattnet och snart kommer man till den stora rastplatsen Tatara Shimanami Park.

Min plan var ursprungligen att cykla förbi rastplatsen till öns västra hamn för alkoholhaltig sportdryck på Omishima Brewery. Men när jag kollar Google Maps inser jag absolut inte kommer hinna.

Efter en kort paus beger jag mig upp och över Tatara Bridge. Tidspressen ökar samtidigt som energinivån minskar.

Full fart genom Ikuchijima

Att jag känner mig stressad beror på att cykelstationen i Onomichi visar sig stänga 19:00 istället för 20:00 och jag inte vill få böter och hantera cykeln över natten.

Därför blir det full fart genom Ikuchijima, vilket är lite synd då det är en av de lite finare delarna av Shimanami Kaido.

Plågsamt på Innoshima

Den näst sista ön Innoshima blir plågsam med sina många backar och fula omgivning med plantage och slitna skeppsvarv. När jag kommer till sista bron Innoshima Bridge är jag lättad.

Sinnesfrid på Mukaishima

På sista ön Mukaishima känner jag ro igen. Nu är det bara en mil kvar tills skärgårdsfärjan ska ta mig över Onomichis hamninlopp.

Skärgårdsfärja över till Onomichi

När jag kommer fram till slutet av Mukaishima håller färjan på att lägga an. Jag leder cykeln ombord och betalar de 110 yen som den korta turen kostar.

Kallt bad och varm ramen avslutar kvällen

Efter att ha checkat in kastar jag axelväskan på sängen, kläderna på golvet och lägger mig i badkaret jag fyller med svalt vatten och tar en kort tupplur.

När kroppen börjar fungera någorlunda igen efter en timme lämnar jag hotellet för en varm kvällspromenad längs med Onomichis hamn.

De flesta restauranger är stängda i stan, men jag hittar en och äter resans första skål med ramen tillsammans en iskall flaska Asahi. Allt är perfekt, förutom att det gör ont att sitta på barstolen.

Nu hoppas jag att jag klarar av att gå imorgon. Då ska jag nämligen till en av Japans främsta onsenorter för välbehövlig fysisk vila.

/Alexander

När man turistar i tropisk värma är det viktigt att få i sig vätska. Passande nog befann jag mig Matsuayma, staden i Ehime med apelsinjuice på tapp

Jag vaknar tidigt på JR Clement Inn, för tidigt. Kanske är det gårdagens lätta middag i kombination med den stora ölen och varma koppen sake som gör upp med mitt innanmäte.

Det kan dock vara peppen inför min sista dag i Shikoku, vilken jag tänker spendera i prefekturen Ehimas huvudstad Matsuyama. Här ska jag besöka två sevärdheter med anor flera hundra år bak i tiden.

Läs hela inlägget

Eftersom jag lämnade Naoshima tidigare än planerat och hade en kort tågresa framför mig hann jag göra mer i Takamatsu följt av en kul kväll i Imabari.

Efter att ha duschat, tvättat kläder och vilat efter Naoshima gör hungern sig starkt påmind. Med nästan 20 000 steg i benen inför kvällen är det inte konstigt.

Då jag gjort min läxa i förväg vet jag precis vad och var jag ska äta, mer Sanuko Udon-nudlar på restaurangen Kawafuku en kvart från mitt vandrarhem.

Med 3,65 i betyg på 594 recensioner på Tabélog lär stället leverera!

Läs hela inlägget

Trots att jag brukar besöka en hel del museum på mina resor har konstmuseum blivit marginaliserade. Så idag såg jag till att besöka en ö som var fylld med dem!

Naoshima är belägen i inlandshavet Seto norr om Takamatsus hamn. Man kan nå denna ö från flera städer, men härifrån tar det bara 50 minuter med en vanlig bil- och passagerarfärja.

Ön rymmer många museer och konstinstallationer som installerats av Benesse Corporation som gör ett liknande jobb på grannöarna Teshima och Inujima.

Läs hela inlägget

Den bästa dagen på din resa till Japan är dagen du lämnar Tokyo, för att upptäcka mer av landet med snabbtåget Shinkansen. Denna gång ska jag upptäcka Shikoku i fyra dagar.

Shikoku är Japans fjärde största ö efter huvudön Honshu och hem till prefekturerna Ehime, Tokushima, Kochi och Kagawa. Min första anhalt blir staden Takamatsu i den sistnämnda.

Om man ska vara petig har jag faktiskt varit i Shikoku. Då i staden Imabari efter att ha cyklat över inlandshavet Seto via expressvägen Shimanami Kaido för två år sedan.

Men eftersom jag bara stannade i drygt en timme innan jag tog bussen tillbaka tycker jag inte att det räknas.

Läs hela inlägget

Efter en lång dag med miljontals andra resenärer på Yamanote Line ville jag ha omväxling, vilket ledde till en avslappnade utflykt till Yokohamas centrum Minato Mirai 21.

När jag vaknar i Shinjuku hör jag regnet falla utanför fönstret. När jag tittar ut från elfte våningen på hotellet ligger dimman tät över staden och temperaturen är bara lite över 20 grader.

Oavsett vad jag ska göra idag lär min regnjacka behövas, så jag trycker in den i axelväskan innan jag tar hissen ner till frukostrestaurangen för att fundera på vad jag ska hitta på idag.

Efter den proppfulla gårdagen vet jag åtminstone att jag vill lämna centrala Tokyo över dagen.

Läs hela inlägget

Då jag nu gör mitt fjärde besök i Tokyo har jag hunnit se i princip alla givna turistmål. Därför tänkte jag idag göra mer udda saker, genom att åka ett varv på Yamanote Line och se vad jag hittar.

Yamanote Line är en av Tokyos viktigaste och mest nyttjade tunnelbanelinjer. På den åker dagligen cirka fem miljoner resenärer genom 30 stationer i en cirkel som tar en till huvudstadens alla populära områden.

Om du är turist, tappar bort dig och mobilen dör behöver du inte vara orolig. Hoppa på Yamanote Line så hamnar du nog på rätt!

Läs hela inlägget

När man reser över världen är det skönt att träffa ett bekant ansikte när man är framme. Det gjorde jag ikväll när jag åt middag med min dubbla tidigare kollega Keiko.

2010 till 2011 var ett händelserikt år i mitt liv. Under våren gjorde jag mitt kandidatarbete på Chalmers tekniska högskola, fick min första anställning, flyttade till Stockholm och köpte en lägenhet.

Trots den stora förändringen hann jag faktiskt aldrig bli orolig då allt flöt på. Men veckan innan arbetsstart kändes det nervöst.

Sittande i min lägenhet insåg jag att de långa skolloven var över, att jag hade ett stort bostadslån att betala av och att jag måste börja jobba. Vuxenlivet var här!

Ångesten knöt sig i magen och inte blev det bättre av att min chef Gustaf Lidén skulle vara borta under min första vecka. Första dagen försvann dock oron, för då tog Keiko emot mig!

Läs hela inlägget